Daikaiju Deburas Appears!

Tekniskt sett så antar jag att det står Deburasu...

Här kommer en Massive Spoilers All Out Attack för Famicom-spelet Daikaiju Deburas från 1990. Jag hittade det på måfå när jag googlade runt efter japanska jättemonster (som man gör) och såg en rar gif som såg ut att komma från ett gammalt NES-spel som verkade lite för bra för att vara sant. En kort stunds googlande senare så hade jag hittat både en rom-fil som bekräftade att gif:en inte bara var en ambitiös fan-mock-up av ett spel som kunde ha funnits utan faktiskt var på riktigt, och en enormt bristfällig översättningspatch som hjälpte mig att komma igång med spelet så pass att jag kunde ta mig igenom det.

GOJIRA! DEBURAS!!

Tokyo är under attack! Under natten när alla sov slog en mystisk meteor ner utanför Japans kust och på morgonen hade ett gigantiskt ägg spolats iland. Forskare skickades genast till platsen och det enorma ägget lastades upp på en bergningsbil för att forslas längre inåt landet för vidare studier.

Mothras advokater kommer att höra av sig.

Plötsligt reste sig havet och kaskader av vatten regnade ner, och i det spontana vattenfallets ställe tornade nu en väldig best upp sig mot himmelen: jättemonstret Deburas!

Ickeverifierade källor hintar om att Deburas namn inte stammar
ifrån Alla älskar Raymond:s fru, utan från japanskans debu
som mycket sannolikt kan betyda knubbig och ra som
är en klassisk monsternamnsändelse.

Det stora monstret verkade ha stor aptit för omelett och genast började en vild jakt genom Tokyos skyskrapor. Det fanns ingen tid att spilla! Jag visste att det var upp till mig att försvara Japan ifrån detta hot och föra ägget i säkerhet! Ifrån mitt kartbord i krigsrummet kommenderade jag mina tappra trupper till strategiska försvarspositioner medan jag samtidigt koordinerade och lotsade äggets evakuering genom staden. 

Gif:en som väckte min nyfikenhet.

Konventionella vapen tycktes inte ha någon verkan på den väldiga mastodonten, men Japans självförsvarsstyrkor var inte utan ett och annat ess i rockärmen. Under tiden som trupperna hållit tillbaka Deburas framfart, hade ansvariga på basen hunnit ladda upp tillräckligt med energi i den skyddssatellit som går i omloppsbana runt jorden, och med monstrets koordinater noggrant inpejlade så skickades en obeskrivligt kraftfull dödsstråle ut och tillintetgjorde monstret. 

 
Spelet är fullt av snygga cutscenes som kommer 
bäst till sin rätt om man klickar på dem. :)

Och hotet mot Japan stegrades. Vi hade, i och med den utomatmosfäriska dödsstrålen, ovetande skjutit oss själva i foten och det såg mörkt ut. Ut ur Deburas kadaver kravlade inte ett utan två nya monster, King och Queen! 

En typisk dag på jobbet för en försvarstaktiker.

Japans sista hopp låg i prototypen till det senaste inom luftstridsvapen: Super X-jeten! Det tog dock ytterligare landvinningar från monstrens sida och ovärdeliga mansfall från vårt håll innan Super X stod klar att användas. Vi hade inte mer än precis hunnit skicka ut vårt hemliga vapen då farkoster av oidentifierat ursprung lösgjorde sig från molnen. Deburas var bara en avledningsmanöver! Det riktiga hotet var en invasion från yttre rymden!

 

Tappra kvinnor och män dog som flugor ute på slagfälten, allt medan utomjordingar i futuristiska jackor drog åt snaran allt hårdare om mänsklighetens hals. Den smala lyckan tycktes vara den, att trots att jättemonstren dubblats i antal så var de inte dubbelt så starka som sin ursprungsform, och vinden tycktes vända med en liten pust då vi till slut lyckades fälla Queen, den här gången för gott!

Striderna drog sig allt närmare Fuji, och hela tiden kom en strid ström av nya UFO:n med död och erövring i sina lasersikten.

Med Queen nere för räkning hade hoppet om att även lyckas fälla King stigit hos de hårt sargade trupperna i fält, men återigen vände ödet oss ryggen och vi ställdes än en gång inför en mörk och oviss framtid. King lyckades ta sig in på ett kärnkraftsområde och genom atomenergin utvecklades han och tog sig an sin allra tuffaste slutform: King Deburas!

Ultraman-vibbar! :)

Mänskligheten stod inför sitt sista avgörande slag. Skulle jag klara av att leda trupperna till seger mot de extraterrestriella erövrarna? Skulle det över huvud taget göra någon skillnad, så länge King Deburas fortfarande var vid liv och redo att lägga världen för sina kolossala monsterfötter? 

Med uppbådandet av våra sista krafter; vartenda litet förband, varenda fotsoldat som ännu förmådde stå på sina fötter... Med allt vi hade lyckades vi slå tillbaks flygande tefat och tripoder. Hotet från världsrymden var avvärjt, sånär som på  King Deburas! Vi gav monstret allt vi hade i explosiv väg, men det enda vi tycktes åstadkomma var att göra den ännu mer arg och ännu mer livsfarlig.

Mitt i allt stridande hade lastbilen med ägget till sist nått sin destination alldeles vid Fujis fot, och under den tid som striderna rasat hade ägget givits tillräckligt med tid för att i lugn och ro kläckas. En gyllene och ståtlig fågel bröt sig loss från sitt trånga skal och steg upp mot skyn likt Fågel Fenix. I mänsklighetens mörkaste stund tog plötsligt en ljusets förkämpe över kampen! De båda jättarna slogs med klor och huggtänder. Kampen förde dem allt längre upp på Fuji, och till slut störtade de båda två utmattade och döda ner i havet. Världen var räddad!

 

Det var några månader sedan jag spelade igenom det här spelet nu. Jag tyckte att det fångade atmosfären av en japansk monsterfilm väldigt väl, och det var kul med alla små påskägg och vinkningar till klassiska filmer. Jag känner inte att jag har tid att sitta och spela tv-spel på samma sätt som jag brukade när jag var yngre, men det här var ett lagom åtagande för att ha inlagt på mobilen och plocka fram lite då och då när strötid gavs. Strategispelsformatet lämpade sig även bättre för mobilen än vad jag känner att plattformsspel gör med sina lite mer precisionskrävande kontroller.

 
Dr. Serizawa blickar ut över förödelsen.

Blev lite besviken när min favoritkaraktär, den första
tjejen i blått, byttes ut i senare banor, men ändå kul med
det rara lilla karaktärsgalleriet. :)

Jag kan absolut rekommendera det här till retroentusiastiska monsterdiggare!

-Robin

PS. Jämför med Godzilla till NES som är ett segspelat helsike. De få gånger jag fått för mig att det vore värt att testa har bara slutat i frustration. Ska se om jag kan ta mig an Gamera till Super Famicom härnäst; är väldigt pepp på den nya filmen som verkar vara i antågande!

Godzilla är så tråkigt att klockorna stannar, men Gamera verkar lite mer intressant!

Kabuto Revisited

Jag har känt mig nostalgiskt sugen på att se Kamen Rider Kabuto igen och lyckades få med mig Emelie på att kolla in den första episoden över en bit mat. Kabuto var den första Kamen Rider-serien jag någonsin såg och detta tilldrog sig för typ fyra år sedan, eller något.

Vår hjälte, Kabuto!

Det var riktigt kul att återstifta bekantskapen med Kagami, Tendou och resten av gänget. Med den extra förförståelsen i bakfickan efter att ha sett serien förr så kände jag att jag njöt mycket mer nu när jag hängde med bättre i vad som hände och skedde på skärmen.

Favoritpartiet var Tendous introduktion. Jag har en bild i huvudet av hur han spatserar in i rutan i sina samurajtofflor och värdigt för fram sin tofu och det var kul att se att detta skedde redan i första episoden. Jag minns hur grymt irriterande jag tyckte att han var förr, men var nu grymt road av hans megaarroganta självsäkerhet och blev väldigt mersugen.

Tendou Souji, the man who will rule over everything

Emelies utlåtande lydde som följer: Första episoden kändes lite som en sämre version av Torchwood. Hon kunde dock förstå hur någon kunde tycka att Kamen Rider Kabuto var tufft. Om personen i fråga var tolv. "Jag är nästan trettio!" blev hennes domslut, så episod två fick jag ta mig an på egen hand.

Serien kom ännu mer till sin rätt i episod två då det bjöds på en lite djupare bekantskap med de olika karaktärerna, och framförallt alla scener med Kagami och Tendou var underhållande guld. Att höra Henshin-bältet bullra ut "Clock-up!", "Cast Off!" och "1... 2... 3... Rider Kick!" var också ordentliga höjdare.

Kagami Arata, the man who will rule nothing

Lågvattenmärket i episod två utgjordes av Kabutos strid mot ett supersnabbt monster på en motorväg bland en massa bilar. De svårköpta specialeffekterna måste ha gått att göra bättre, men lite kul cheese är ju aldrig fel så det gick ner det med. Det kommer bli svårt att hålla sig borta från att se resten av tv-serien, så jag ser mycket fram emot ett gäng lediga stunder framöver så jag kan försöka beta av dem!

-Robin

Tokusatsu

Vad är det här för något då och går det att äta? 

Tokusatsu är en japansk term för live action-filmer och tv-serier med mycket specialeffekter. Allt som oftast när det talas om tokusatu i väst så är det som ett samlingsnamn för japanska superhjälteserier som Ultraman, Super Sentai (Power Rangers) och Kamen Rider.

Ultraman och hans muntra vänner

Vanliga gemensamma nämnare är robotar, monster och kampsportsglada motorcykelåkare med tuffa dräkter. Många gånger används traditionella specialeffekter som miniatyrer och folk i otympliga latexdräkter för att skapa storslagna skådespel med städer som rämnar under fötterna på laserskjutande kolosser.

Tokusatsu är häftiga grejer och alla borde ge genren en chans eller två! :)

Akumaizer 3

En liten ordlista:

Kaiju - Monster

Daikaiju - Jättemonster (Godzilla, Gamera, Mothra etc.)

Kaijin - Humanoid monstervarelse

Henshin - Kraftuttryck som ofta används av japanska hjältar när de förvandlar sig till sina superhjälte-alteregon

Kamen - Maskerad (Kamen Rider, Tuxedo Kamen (Maskerade Rosen))

Sentai - Insatsstyrka, militärgrupp eller liknande

Denna lekmannadykning ner i det japanska språket är en liten guide till eventuella bloggposter som mycket väl kan tänkas dyka upp och behandla ämnen som faller inom ramarna för tokusatsu. Håll till godo!

-Robin

Din farsa stinker

Jag satt och sträckkollade på den japanska 70-talsserien Kamen Rider Amazon i somras och det här partiet fick mig att fnissa gott och har funnits med mig sedan dess. Masahiko, Amazons lille brun- och vitklädde kompis, presenterar honom för en klasskamrat. Amazon, som vuxit upp utan mycket till mänsklig kontakt i den djupaste av djungler, visar upp en stilstudie i social kompetens.

(...okej då, till hans försvar så visade det sig att Amazon hade rätt, pappan var egentligen en fisk. Men nog tycker jag allt att han kunde lagt fram det på ett mer finkänsligt sätt!)

-Robin