"Det är lite sådär garagekänsla över allt"

Hallå där, Robin, 24-årig serienörd från Malmö. Varför åkte du till Trelleborg i tisdags?

- För att i Trelleborg finns Sveriges sydligaste seriebutik, Seriecentrum, och den är kul att besöka någon gång ibland för att man så sällan är där. Den är stor och fin och kanske den största seriebutik jag har varit i, i Sverige alltså, men jag har väl inte varit inne i så många seriebutiker utomlands heller...

Skulle du rekommendera folk att åka dit?

- Ja, det skulle jag. Eller, det är väl lite si och sådär, det beror på vad man är ute efter. Jag har hittat många fler serier här i Malmö som jag inte har köpt men som jag ändå har tyckt varit mer intressanta och häftiga, men det är någon speciell grej med att åka långt och sedan, liksom, ta det bästa man hittar. Istället för att tänka "jag tar den här en annan dag" eller skjuta upp det så blir det mer att man gör det. Och jag hittade ett par titlar som kändes genuint intressanta. Så det är lite av varje.

Bild lånad från Seriecentrum.com

Är det stort och fräscht där eller mer av en sunkig gammal tipp?

- Det var lite av en sunkig gammal tipp första gången jag var där, för på somrarna åker de iväg på marknader och då håller de på att flytta en massa grejer och det blir lite stökigt. Innan var det inte lika well-kept heller, men sedan förra året har de renoverat och gjort det superfräscht. Det är fint och det är stort, öppet och mycket att titta på.

Men det ligger på ett skrotupplag?

- Ja, det gör det, det ligger på... typ, det finns det någon bilverkstad jämte och det är lite sådär garagekänsla över allt när man går längst in bakom en massa...

Det är lite indie.

- Det är väldigt indie.

Hittade du något?

- Uh-huh. Jag köpte lite av varje, ungefär 50 tidningar blev det. Framförallt en massa Deathlok, en cyborg från Marvel som figurerade på 90-talet eller så, och så hittade jag en stor batch med serier som knöt an till Stålmannens död och begravning. Sedan var det lite strönummer av olika saker.

Har du hunnit läsa något av det du köpte?

- Ja, det har jag. Det har varit en mycket angenäm grej att sitta och verkligen sätta i sig mycket serier på en gång. Bara bläddra, bläddra, bläddra... och sedan ta en ny och bläddra, bläddra, bläddra...

Hur har du haft tid att göra det?

- För att jag har semester!

Är det någonting du känner att du missade när du var där?

- UH-HUH! Längst upp på ett par hyllor så hade de typ sex stycken bananlådor fulla med amerikanska serietidningar som jag inte hann gå igenom alls, då det tog mig fyra timmar att bara gå igenom de lite mer tillgängliga lådorna, och det var hela deras öppettid. Dem hade jag velat kolla in också.

Kommer du åka dit nästa år igen?

- Ja, det kommer jag! Om vi inte har flyttat ifrån Skåne vid det laget, så kommer jag göra det. Jag åker dit varje år.

Seriecentrum kan hittas på Hedvägen 155 i Trelleborg.

Butiken har också en Facebooksida.

-Emelie

Anya's Ghost

När internet var ungt jag började hänga på internet cirka 1997 stötte jag snart på en multibegåvad amerikansk tjej i min egen ålder som bland annat illustrerade och tecknade serier. Det var min första bekantskap med fenomenet webbserier och imponerad som bara den började jag följa allting som hon gjorde med förälskad fascinerad blick. Jag upptäckte att hon ingick i ett serietecknarkollektiv och började genast följa även de andra medlemmarnas olika projekt, hungrig som jag var efter snygga, alternativa (och gratis!) serier. En av de andra medlemmarna var Vera Brosgol, och även om jag inte blev lika förtjust i henne som i min första crush har jag alltid tyckt att hon är extremt begåvad. Därför var det roligt att se att hon släppte en egen seriebok 2011, som i skrivande stund har vunnit flera priser och pryds av omdömet "A masterpiece!" från ingen annan än självaste Neil Gaiman.

Denna bok var jag ju tvungen att införskaffa på något sätt (och det tyckte tydligen Mattias också, vilket höll på att leda till en olycklig/dråplig julklappssituation där vi båda gav varandra samma bok) och när jag hade läst ut den tyckte jag att det var en solid debutbok och en riktigt underhållande läsupplevelse, även om det kanske är att ta i lite i överkant att kalla den ett mästerverk.

Anya's Ghost är en 221 sidor lång svartvit serie riktad till ungdomar, men även vi gaggiga gamlingar kan ha stor glädje av den. Handlingen i korthet: en ung tjej vid namn Anya kämpar med tonårslivets vanliga vedermödor samt skammen över att vara rysk invandrare med lätta viktproblem och pojkvänsbrist. När hon råkar ramla ner i ett hål får hon kontakt med spöket av en ung flicka, Emily, och de båda blir vänner tills berättelsen börjar svänga i en mörkare riktning.

Jag tycker att boken är väldigt vältecknad, och Brosgol vet utan tvekan vad hon sysslar med både när det gäller tecknande och skrivande. Hennes stil är väldigt "ren" och det är snyggt med de svartvita tonerna. Serien slutar aldrig vara underhållande och även om vissa bitar kanske är lite förutsägbara är boken på det hela spännande, rolig och mysrysig. Karaktärerna är bra och realistiska och man hejar på Anya även om hon är en surmupp större delen av tiden. Jag läste om boken på direkten så snart jag läst ut den. Jag måste också erkänna att jag fick gåshud och rysningar på ett specifikt ställe. Läs Anya's Ghost så kan vi diskutera sedan om du reagerade på samma sak.

-Emelie

Seo Kim

Snubblade över Seo Kim's tumblr härom dagen och tyckte hennes teckningar och slice-of-life-serier var riktigt söta. Kolla in dem! Jag gillade speciellt den här om privatliv, och den här om wasabi (hög igenkänningsfaktor!).

-Emelie