10 juli 2012

Alexis Goodlooking and the Case of the Missing Whisky

30 Rock s06e10

Frank försöker dölja sitt riktiga förhållande genom att låtsas att Liz är hans flickvän, Jenna och Tracy är detektiver och Kenneth får ett nytt jobb.

Ett av många dumma fejs.

+ "I have a boyfriend. In Canada!!"

+ Hehehe. Franks mamma bli skitupprörd över ett kärleksbrev hon hittat... i Franks porrsamling.

+ Kenneths pappa var kanske DB Cooper. "That's weird." Jag visste inte vem det var men internet vet allt, så enligt wikipediasidan:
D. B. Cooper syftar på den man som den 24 november 1971 kapade en Boeing 727 i USA. Efter att ha utväxlat gisslan mot en lösesumma och beordrat flygplanet upp i luften hoppade mannen fallskärm. Den dramatiska och ouppklarade kapningen har fått betydande uppmärksamhet. Med stor sannolikhet avled dock mannen efter att ha hoppat ut i ett nattligt åskväder med starka vindar och ösregn då planet flög över ett bergigt landskap. Tre sedelbuntar av lösesummans ett hundra har återfunnits.
Kaparen steg ombord på flygplanet i Portland i Oregon. Väl uppe i luften begärde han 200 000 dollar och fyra fallskärmar. I Seattle landade planet och gisslan byttes mot pengarna och fallskärmarna. Cooper tvingade åter upp planet i luften men hoppade ut någonstans över Washington och försvann spårlöst. Namnet han använde när han checkade in var Dan Cooper, men felaktigt av media blev han känd som "D. B. Cooper". Trots hundratals ledrådar genom åren har inga avgörande bevis hittats för att avslöja Coopers riktiga identitet eller vart han eller den stora summan pengar han kom över tog vägen.
+ Jenna rockar som Alexis Goodlooking, en privatdetektiv som var "goodlooking" och "good at looking for clues", men alltjämt plågad av sin mans död.

+ Kenneths nya chef heter A. Pfister. That's real mature, you guys.

+ Jag fnissar som en gnu varje gång jag ser Jack och Bradley diskutera Jacks fullständigt tysta presentation om "the power of eye contact" förra året och Jack smickrat svarar: "Ah, yes! I believe it was entitled... *STIRRA*".

+ Om Jacks flashback till 80-talet har jag bara en sak att säga: wtf. XD

Ett annat dumt fejs.

+ "Sir, that's awfully paranoid..." "Exactly! Paranoid, from the Greek 'para', meaning 'beside', and 'noid' which is some sort of a pizza demon... no, that can't be right."

+ Frank: "Be cool, Liz, be cool...!". Franks hatt: "BE COOL LIZ".

+ Avsnittets bästa skämt är nästan så subtilt att man inte märker det. Lutz håller utan anledning på att stapla högar med papper och han avbryter sig inte för en sekund när  Jenna  Alexis Goodlooking och Tracy kommer för att förhöra honom. Precis sådär som det är i sådana program.

+ Aww, Liz blir utslängd ur sin egen lägenhet. Men å andra sidan fick hon massa god mat. Och pesto på tänderna. Och ett Lady och Lufsen-ögonblick med Frank.

+ "He's trying to get me fired! What do I do?! Pray for a body switch mix-up so we can see the world from each other's perspectives...?" ♥ Aww, Kenneth. Eller, förlåt, "Susan".

+ "Let's get out of here, Maroney. The sight of these people, plus the crayons I ate earlier, make me sick." Tracy har koll på kostcirkeln.

+ Franks flickvän Lynn gjorde en tatuering efter att de gjorde slut. "I'm sad." Som hon själv beskriver den: "I'm not creative." ^^ Hennes andra story är också rar, eller vad man ska säga: "Johnny Carson, in his monologue, said I was looking at twenty years but I'd probably be more attracted to 12. I mean, that's an okay joke, but it hurt!"

+ Pete är sååååå gullig när han spelar gitarr och sjunger glatt och de andra tvingas lyssna. Äntligen får han lite uppmärksamhet och det är så sorgligt att ingen egentligen vill vara där. :/


- Det positiva är att det här avsnittet innehåller väldigt mycket Kenneth, och dessutom en massa närbilder på hans vackra (fast oftast ganska korkade) ansikte. Han är väldigt söt och gullig och man hejar på honom. Samtidigt så... Jag kan leva med Kenneths fanatiska religiositet och allmänna dumhet, men hans hillbilly-misogyni har jag betydligt svårare för. Att han klämmer ur sig både ett och annat i det här avsnittet höjer inte direkt betyget. Jag vill liksom hurra för honom när han för en gångs skull lyckas med saker, tar sig framåt i livet och sätter sig själv i första rummet, men det är lite svårt när han samtidigt är en sådan korkskalle (och en total röv mot den asiatiske killen... även om det skämtet är riktigt kul).

- Det där med tårar i maten är faktiskt jätteäckligt.


-Emelie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar