19 juli 2015

Hokus Pokus!

Igår bestämde vi oss för att det kunde vara på sin plats med lite film. Jag föreslog Trolljägaren för att den legat otittad på i dvd-hyllan länge, men Emelie ville hellre se Now You See Me och utan någon jättediskussion så gick hennes filmval vinnande upp på tv-skärmen. Emelie har insisterat på Now You See Me ett bra tag nu men jag har gjort mitt bästa för att undslippa den. Visst, trollerikonstnärer som använder sina scenkonster till att begå brott låter ju som en helt okej vinkel till en kuppfilm, men kom igen, omslaget på filmen är ju så tråkigt att klockorna nästan stannar! Varför skulle jag vilja se den här svartgråa sörjan?

Jag menar, kom igen!

"Men ja, ja, vad är väl en ynka film? Jag kan ju bara se till att kolla in någonting mindre lackluster nästa gång jag lutar mig tillbaks i tv-soffan", var mina tankar när vi bänkade oss framför filmen som initialt delade upp hushållet i två läger.

Men mina fördomar föll på skam! Redan i öppningsscenen var jag fast, imponerad och lite småorolig att det här braiga inte skulle hålla hela vägen ut, vilket det lyckligtvis gjorde. Filmen var både fantasieggande och full av raffel och bjöd på en hel del twistar och svängar på vägen. För den som är petig hade det nog lätt gått att sticka både ett och två hål i plotten, då magikernas stötar var ganska många snäpp över totalt osannolika och jag i slutänden inte är helt klar över vad våra skrupelfria hjältar egentligen fick ut av allt sitt riskerande av liv och lem. Men det spelar ingen roll då atmosfär, estetik och skådespeleri fanns på plats för att skapa en riktigt underhållande film som får mig att vilja gräva fram min gamla trollerilåda från när jag var liten och då aldrig riktigt fattade vad jag skulle ha den till. Väl värd att se!

-Robdini

Second opinion:

JAAAAAAA!! WOOHOOOO!! JAG GER DEN OCKSÅ FYRA APOR!! Ähum. Vad jag vill ha sagt är att filmen var riktigt jäkla underhållande och precis vad jag var på humör för vid tillfället. Som Robdini skrev ovan så var handlingen säkert inte så jättestabil och om man blåste lite lätt på den skulle den förmodligen falla som ett korthus (ba-da-bom-tish), men jag väljer att inte bry mig om det utan istället sitta och fånle under hela filmens speltid pga den flashiga estetiken och de glassiga tricken. Ibland vill man inte se en svår, tjeckisk, diskbänksrealistisk film som får en att tänka - ibland vill man helt enkelt bara bli underhållen och få en adrenalinkick, och det var precis vad filmen bjöd på.



Ett extra plus utdelar jag till Woody Harrelson vars karaktär var helt otroligt charmig i sin sliskighet. Om du vill ha äkta hollywoodsk filmmagi (ba-da-bom-klonk) är Now You See Me en välkommen kandidat på 125 minuter som jag varmt kan rekommendera.

-Emelie