I söndags var jag av någon anledning heeeelt slut. Jag orkade knappt masa mig upp ur sängen, snoozade och somnade och ryckte till i säkert en timme, höll på att däcka i duschen och fick nästan matas med frukostsmoothien då jag knappt orkade hålla huvudet upprätt. Jag har ingen aning om varför, men okej, ibland blir det kanske så. Det gick inte över på hela dagen, heller (men oroa er inte, nu är jag som vanligt igen). Halvdäckad låg jag på soffan och såg sur ut och visste inte vad jag skulle ta mig för. Det var med andra ord ett perfekt tillfälle att slötitta på några skojiga tecknade komedier som jag redan sett. Vi valde ut Simpsons The Movie och The Lion King 1½.
The Simpsons-filmen såg jag och Mattias på bio när den kom 2007 och jag vill minnas att vi tyckte den var riktigt kul då. Jag var ett stort fan av The Simpsons när tv-serien (och jag, hoho) ännu var ung, men jag ska erkänna att jag nästan inte sett något alls av senare säsonger. Det beror inte på att jag inte vill se det längre, utan bara på att vi inte har en fungerande tv. Jag har hört att de nyare säsongerna är sämre, men så vitt jag kan bedöma från den här filmen så håller The Simpsons än. Vi fick oss många fniss (även om komedier såklart faller lite på att humor bygger på överraskning, så har man redan sett filmen vet man ju vad som ska komma = det blir inte lika kul som det kanske egentligen är) och filmen är faktiskt ganska sorglig på sina ställen och till och med lite pampig när den vill. Allting är väldigt snyggt, särskilt bakgrunderna (figurerna ser väl ut som de brukar) och det är kul att se hur folket bakom serien tar ut svängarna när de inte längre behöver hålla sig till tv-formatet.
Bästa skämt: "Maybe we should kiss... to break the tension."
The Lion King 1½ (av fullständigt humorlösa svenska distributörer döpt till Lejonkungen 3!) såg jag också när den var aktuell för åtta år sedan, och jag minns den som en rolig och anspråkslös film. Vi får se originalfilmen Lejonkungen genom Timon och Pumbaas ögon, och eftersom den inte är en av mina största favoriter (mitt liv som Disney-fan till trots) uppskattar jag att de gör sig roliga över den. Tyvärr får jag ändå säga att den här filmen lider ännu mer av "det var bara roligt första gången" än filmen ovan. Humorn är mycket barnsligare än jag minns den och i övrigt är det ju bara... en barnfilm, upptäckte jag. På plussidan får jag i alla fall säga att den är betydligt snyggare än de flesta Disney-uppföljare, vars kvalitet skiftar mellan skabbighet och ren skit.
Bästa skämt: "It's kinda hard to think with all this music!"
-Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar