Kvällens Main Event: ¡Super Hombre Contra Los Enmascarados Vacantes!

Kvällens main event utlovar en sjudundrande kamp! På omslaget till Superman Confidential #12 pucklar mannen av stål på inte mindre än nio, ja, kanske rent av tio namnkunniga luchadorer på en och samma gång! Dos Caras kastar sig huvudstupa in i vår hjälte och Rey Mysterio jr. är inte långt efter! Med lite god vilja ser till och med Ultimo Dragon ut att vara med på ett hörn!

Kan det bli bättre? Nä, just det!

¡Mucha Luchadores! Right on! Vi kastar oss in i tidningen likt en highflyer på väg att mosa sin motståndare med en förödande plancha! Här finns ingen tid att spilla och så mycket action att okulärt insupa!

Vår berättelse utspelar sig i någon form av reboot eller återberättande av Superman-mytosets skapelse - mannen som är snabbare än ett lokomotiv och hoppar högre än sin egen skugga är i full färd med att rädda den unge wannabe-journalisten Jimmy Olsens liv, då denne hamnat i händerna på ett råbarkat gäng sjöbusar. Superman fixar skivan utan större ansträngning och uppmanar Jimmy att ta det lite mer försiktigt.

Vi klipper till en gammal leksaksmakare som just är på väg att få sparken. Hans leksaker är tråkiga. Han har inte hängt med sin tid. Och viktigast av allt, i alla fall vad det här blogginlägget anbelangar: han är ingen luchador! Kort sagt, han kan packa och dra!!

Vi knogmackar oss vidare genom en massa trökigt snack på the Daily Planets redaktion. Inget att se här, fortsätt framåt!

Den stofila gamla leksaksgubben är i farten igen. Han spränger en stackars hemlös gubbe. Spelar ingen roll: inga dropkicks, ingen deal, du är fortfarande sparkad!

Clark Kent har nu kommit hem till sin ungkarlslya där han sitter och pillar med ett armbandsur. Detta har inte heller med maskerad proffsbrottning att göra men vi närmar oss tidningens mitt så nu kan det bara vara de bra grejerna kvar! 

Jo då! Superman patrullerar genom Metropolis natthimmel då han plötsligt får syn på någonting. Jimmy är i knipa! Och han jagas utav luchadorer!! Som en räddande ängel sveper Stålmannen ner och räddar Jimmy ännu en gång. Och luchadorerna vänder sig om och går... Jimmy förklarar för sin räddare i nöden att han brutit sig in i el Toro och la Araña Rojas omklädningsrum för att snoka efter illegala dopningspreparat. Stålis poängterar att det här med att bryta sig in och snoka hos folk ju faktiskt är att bryta mot lagen och därmed inte helt okej, och börjar även bli lite småirriterad över att Jimmy Olsen hela tiden försätter sig själv i en massa onödig knipa. Till sist skiljs de i alla fall som vänner och Superman ger Jimmy klockan som han knåpade med i det förra textstycket och som inbitna fantaster lätt känner igen som Jimmys nödsignalsklocka för akuta situationer. Och med det så upphör minsta tillstymmelse av lucha libre i Superman Confidential...

      

 Wait, what? That's it!? Knappt två och en halv rutor av enmascarados?? Och vem 

tusan är ens vem av dem? En av dem har horn och skulle därmed rimligen vara el Toro,

men den andre är inte röd och borde då rimligen inte vara la Araña Roja! Och varför har

båda två epitetet "de la muerte" - var "generic-placeholder-name-here" redan upptaget eller??

Ny dag, ny scen. Lite mer snack utbryter och tidningen kulminerar i en attack mot staden av ett gäng klassiska leksaker i jätteformat som skjuter och sprutar eld. Gubben som fick sparken visade sig vara Toyman och sensmoralen av den här berättelsen står tydlig och klar: döm aldrig en serietidning efter omslaget. Mucha luchadores, rafflande ringaction och Superman i sin livs grymmaste gauntlet match är alltsammans helt enkelt för bra för att vara sant.

Superman vinner på walkover och gör med sitt vilseledande omslag en förrädisk heel turn. En besviken liten plymapa skakar uppgivet och förvirrat på huvudet.

-Robin

Kvällens Main Event: Wrestlers In Disguise!

Förra helgen hoppade jag in på Skivesset efter ett par veckors starkt robotsug. Jag hoppades lojt och inte helt övertygat på att jag kanske, kanske, kanske kunde hitta något litet strönummer av Transformers att stilla mitt begär med och tog hem jackpotten. Inte nog med att jag hittade en hel bunt med nummer som jag inte redan hade, både gammalt och nytt. Inte heller nog med att Skivesset hade 20% rabatt på allt i butiken. Nej! Dessutom så fann jag just det där numret som jag sedan jag såg omslaget efter en rundtur på det världsomspännande internätet en gång för flera år sedan direkt visste att jag bara måste ha!

Människa mot maskin i århundradets match! Hur häftigt är inte det här omslaget? Och hur ball måste inte då serien i sig vara? 

Denna rafflande wrestlinggala i fyrfärgstryck publicerades ursprungligen i Transformers #55 och är skriven av Bob Budiansky med teckningar av Bob Budiansky och Jim Fern, med Mike Gustovich vid tuschpennan.

Roadhandler, en Autobot från undergruppen Micromasters (ett gäng mindre Transformers som storleksmässigt matchar en människa) gästar Cecilia Santiagos talkshow och efter att ha blivit intervjuad av Santiago utmanas han av kvällens andre talkshowgäst, wrestlaren Jake "the Jackhammer" Jackson.

It's on, y'all!

Efter sitt möte i TV-studion så besöker Roadhandler och hans gäng the Jackhammer på det lokala wrestlinggymmet och efter en kort sparringsession är det bestämt: huvudmatchen på nästa stora wrestlinggala kommer att utgöras av en historisk titelmatch om det interplanetära mästarbältet. Jake Jackson, jordens försvarare mot Roadhandler, den mekaniske människojägaren från planeten Cybertron. Må bäste man/robot vinna!

Wrestlinggymmet, en mytomspunnen plats där magi skapas och dit bara de allra tuffaste tillåts inträde.

En synnerligen brutal piledriver! Don't try this at home!

 Jag hade passat mig för att stöta mig med en robot omgärdad av ett helt

team av kromkrigare från en fjärran värld om jag var Jake Jackson! 

Den stora kvällen kommer och Roadhandler är redo att ta sig an sin utmanare i den fyrkantiga ärans ring. Publiken är extatisk och buanden och hurrarop ekar om varandra i den stora sportarenan!

 "Och i den här ringhörnan, med en matchvikt på 893 kg, ROADHANDLER!"

Klockan ringer, matchen är i full gång och Jake "the Jackhammer" Jackson visar sig vara en värdig motståndare som inte ger sig i första taget...

...även om nöden tvingar honom att ta till lite okonventionella metoder för att försäkra sig om den interplanetära mästartiteln!

Jackhammer Jackson gör skäl för sitt namn! "Undan domarjävel, i wrestling är allting tillåtet!"

Roadhandler sätter hårt mot hårt och har snart pinnat sin slagborrssvingande motståndare och går därmed segrande ur matchen. En ny stjärna är född!

Helt plötsligt drabbas Roadhandler av reversed Popeye-syndrome "I could smoke them arms!" -Hank Hill

Roadhandler påbörjar en kometkarriär, och allt eftersom han lägger fler segrar till sitt namn och lämnar allt fler krossade wrestlingtitaner i sina spår så växer hans fanskara till en solid duo av entusiastiska ungdomar!

Men en wrestlingmästares liv är kantat med faror. Förr eller senare kommer en skrupelfri manager att slänga in sin allra lömskaste heel i leken och rätt vad det är så kan titelbältet vara ett minne blott! Välkomna in Lord Zarak, en utomjording från planeten Nebulos som allierat sig med de onda Decepticons i kampen mot Roadhandler och hans Autobotkamrater!

Lord Zarak är övertygad om att människorna på jorden kommer att inse vilka töntar Autoboterna är om en av hans Decepticons bara kan slå Roadhandler i ringen på bästa möjliga sändningstid, och snart är det transformer mot transformer som toppar wrestling-cardet!

I Autoboternas röda ringhörna: fanfavoriten och den regerande mästaren Roadhandler! Och han möter, i den lila ringhörnan för Decepticonernas räkning, den högtflygande och moraliskt lågstående Storm Cloud! Men någonting är fel! Där han vant sig vid jublande applåder och hemmagjorda kartongskyltar med hans namn på möts nu Roadhandler av tomhet och tystnad. Hans dynamiska fanklubb är försvunnen! 

Den spefulle Zarnak låter Roadhandler veta att Decepticons har tagit hand om hans beundrare och om Roadhandler inte lägger sig i matchen så kommer det att sluta illa för de båda pojkarna! Roadhandler har inget val annat än att låta sig kastas runt som en vante av den brutale Storm Cloud.

Vad är häftigare än en bodyslam? En bodyslam mellan två robotar!

Storm Cloud har Roadhandler på repen. Det ser mörkt ut för vår hjälte. Om han inte reser sig så kommer domaren snart att börja räkna ut honom! Allt tycks förlorat...

Men plötsligt stormar Roadhandlers Autobotkompisar Highjump och Tailspin in på arenan! De har skyddat de båda barnen ifrån Zaraks lömska plan och med ens har Roadhandler fått tillbaka sin kämpaglöd! Han överraskar Storm Cloud med en rak höger i solar plexus och slungar sedan ut Decepticonen ur ringen. Storm Cloud finner sig snabbt och transformerar sig på ett ögonblick till sin flygplansform.

Matchen börjar gå emot sin absoluta zenit och Roadhandler använder sig kreativt av omgivningen genom att fånga in Storm Cloud med ett lasso han skapat utav wrestlingringens topprep. I nästa stund står Roadhandler som segrare då han DDT:at heelen rakt igenom den stålförstärkta ringen. Publiken jublar!

En lättad Roadhandler uppmanas att adressera sin publik efter ännu en seger, men under matchens gång har han kommit till en insikt...

...så länge det finns Decepticons på jorden kommer hans fans aldrig vara trygga ifrån attacker riktade emot dem för att komma åt honom. Där och då tar han ett svårt beslut.

Resolut vänder han ryggen till sina fans och lämnar sin strålande wrestlingkarriär för gott. En era är över och publiken kommer aldrig mer få se denna unika fighter resa sig mot vem helst som vågar utmana honom.

Besvikna burop fyller lokalen. Den interplanetära mästaren har lagt bootsen på hyllan.

Jag är riktigt glad att jag hittade den här lilla guldklimpen. Den var inte ett litterärt mästerverk någonstans men den bjöd på en kort stunds underhållande läsning och fångade, trots en hel massa logiska luckor och konstiga premisser, det fina och storslagna med wrestling. Roadhandler levererar flera stoiska repliker på ett stelt och humorbefriat sätt som känns mycket värdiga en stor no-nonsense-wrestlare, och som tillsammans med den blockiga teckningsstilen och dom enkla färgerna skapar en mysig atmosfär. För vad den är, inom en snäv kategori kretsande kring old-school-serier-om-leksaksrobotar-som-blir-wrestlare så förtjänar den fyra glada små plymapor utav fem! (OBS! Jag fattar själv att serien inte är bra!) Synd att Roadhandlers karriär blev så kort bara, jag hade kunnat tänka mig att se mer av det här i fler nummer. :)

-Robin

La lucha del peludo

Foxy Lucha var den stora nyhetskällan för allting lucha libre i Mexiko på 70-talet. De rapporterade om vem som slog vem och hårdast, vilka tights som var mest färgsprakande och hur mycket ren, total och ohämmad häftighet det egentligen ryms i en ring med fyra kanter. Varje nummer var rikt illustrerat med de mest fantastiska fotografierna av halsbrytande action som världen någonsin skådat, allt i rustikt sepiatonad prakt! Här nedan har vi nummer 137, komplett med krattig hittepå-spanska: en riktig dyrgrip!

Perra Ardiente var vida fruktad för sin topprepsgiljotin, 
vilken säkrade henne många mästarbälten.

Ett lite modernare ringinslag var den redan nu legendariska matchen mellan den högtflygande uttern och fanfavoriten El Rompe Conchas och det titaniska berget av hårda, kalla muskler, Hipotermia. En sann David mot Goliat-match dömd redan på förhand, om man fick lov att sia utifrån ren råstyrka. Rompe Conchas är dock inte den som backar ifrån en utmaning och han kämpade tappert ända till slutet mot de hårdaste oddsen och saftigaste smällarna!

El Rompe Conchas i en högtflygande springboard plancha!

Rompe Conchas tillhör EclipseWolf. Hans bilder kan man hitta här. :)

-Robin

Fladdermuskvinnan

På 60-talet var det inne och hippt att bänka sig framför TV:n och följa Adam Wests makalösa äventyr i rollen som Batman. I Mexiko snappade någon upp trenden, men valde att slopa konceptet gubbe-i-ganska-ful-läderappen-dräkt och istället köra på ung-kvinna-i-så-gott-som-obefintlig-dräkt.

Inspirerande och häftigt!

Filmen kretsar kring de mystiska mord som utförts på luchadorer runt om i världen. De har flutit iland på stränder lite överallt, och utöver sin yrkesroll som professionella fribrottare har de även det gemensamt att någon eller något har sugit ut en massa vital hjärnsubstans från deras kranier. 

Wrestling! Bikinis! Monster! Galna vetenskapsmän! Och mer!

Polisen står handfallen och en hemlig agent i en mycket snygg läderlappsmask kallas in för att kolla på fallet. Även hon är en luchador och anses därmed extra lämplig för att obemärkt kunna smita in i stadens wrestlinggym för att snoka reda på vad det egentligen är som försiggår.

Bara ännu en dag på jobbet.

Ganska snart får hon upp ett spår som leder till en stor båt som råkat befinna sig på alla de platser där de hemska wrestlarmorden hittills har ägt rum. Det visar sig att båten tillhör en galen vetenskapsman som behöver de fysiskt och psykiskt överlägsna brottarnas übermensch-hjärnsafter för att skapa den perfekta hybriden mellan människa och fisk för att... MUWAHAHAHAHA! *insert 3 minuter långt maniacal laughter här.*

Med nöd och näppe undkommer la Mujer Murcielago sitt snokande på båten efter en våldsam konfrontation med den megalomaniska galningen till doktor, hans hejdukar och den ständigt närvarande side-kicken Igor - här med komplett avsaknad av dvärgväxt såväl som puckelrygg och liknande stereotypiserade Igor-attribut.

Two-Face! :D (lägg även märke till the Rocketeer i bakgrunden.

Under kampen mot professorn tvingades vår trängda hjältinna försvara sig med hjälp av en välriktad flaska frätande syra mot Professor Fisks ansikte, och denne påminner nu passande nog lite grann om Batman-skurken Two-Face. Denna parallell är dock till föga tröst för doktorn, som nu törstar efter hämnd på kvinnan som förstörde hans ansikte och som är den enda som kan stoppa honom från att skapa en arme av mänskliga fiskar och ta över haven!

Ett kvinnoöde 1.

Hejdukar skickas ut för att tillfångata Mujer Murcielago och efter en hel del om och men så lyckas de till sist kidnappa hennes manliga poliskollegor istället. Mujer Murcielago kommer till deras undsättning men försätts snart själv i ett hjälplöst tillstånd då skurkarna spänner fast henne på en operationsbrits.

Mer kvinnoöden.

I nödens sista flämtande sekund lyckas Mujer Murcielago dock vända professorns eget fiskmonster emot honom, och efter att de båda poliserna och den hemliga wrestlingagenten flytt det flytande laboratoriet så sprängs båten med skurkar, monster och allt och världen är räddad.

Hemma i trygghet förklarar  Mujer Murcielago för sina kompisar hur hon lyckades hjälpa dem att fly, då hon plötsligt stelnar till. Hennes gälla skrik av skräck är det enda som bryter den dödliga tystnaden. Just som du trodde att faran var över! 

...EN MUS!!

Filmen avslutas med de bevingade orden "Ja, se kvinnor! Höhö!"

SLUT! :D

All in a day's work.

Jag fann filmen underhållande. Det är jättekul att wrestlare i den här typen av mexikanska mästerverk är synonymt med superhjältar, minus övermänskliga krafter, trots att de till vardags jobbar med att brottas inför publik. I ärlighetens namn, när räddades världen senast i en wrestlingring, egentligen?

Här kommer ett gäng mer eller mindre djupa observationer ifrån filmen:

-Ett tag verkade det som att  Mujer Murcielago skulle klara av det omöjliga och, som kvinna, ta sig igenom hela filmen på egen hand utan att bli kidnappad och behöva räddas av sina kollegor. Hon besegrade och överlistade hejdukar vid ett flertal tillfällen där det till en början såg väldigt mörkt och unket ut. Tillslut hann dock patriarkatet ikapp henne. Vi kan inte ha en film med ett Creature From the Black Lagoon-inspirerat monster utan att monstret bär iväg med en avsvimmad kvinna, och den här gången föll det sig väl naturligt att lotten skulle falla på filmens protagonist. Som tur var fanns det en handlingskraftig man som kunde kasta sig efter monstret och styra upp situationen tillräckligt länge för att monstret skulle tröttna på honom och simma hem. Det är även ett erkänt faktum att filmer där galna vetenskapsmän och lättklädda kvinnor samexisterar är svåra att få ihop utan att den lättklädda kvinnan spänns fast på en brits. Så även om det var Mujer Murcielagos rådiga handlande och list som fick monstret att attackera professorn så känns det ju lite typiskt och bekant att hon i filmens sista kritiska skede ligger fastspännd och hjälplös bara för att med nöd och näppe räddas av en lycklig slump och ett fjälligt monster i en osannolik och otroligt påpasslig kombination.

-Den första och enda luchadoren som utgjorde ett starkt nog specimen för att kunna ge liv åt professorns oheliga skapelse gick under namnet El Sueco, svensken.

-När Mujer Murcielago brottas i ringen har hon en jätteosmickrande, grå pyjamas. När Mujer Murcielago springer runt och räddar världen från galna vetenskapsmän och annat slödder har hon världens minsta bikini och en cape.

-Det här är den andra filmen om kvinnliga wrestlare som räddar världen som jag ser på lika många veckor (den första filmen var Las Luchadoras Contra La Momia Azteca) och i båda filmerna bär hjältinnorna fula helkroppsdräkter som inte alls ser ut som några typiska brottardräkter när de wrestlas. I Las Luchadoras så har ingen av kvinnorna mask och Mujer Murcielago tar vid flera tillfällen av sig masken under filmens gång, något som vi inte ser hos manliga motsvarigheter som el Santo, Blue Demon och Mil Mascaras med fler. I fallen med de manliga luchafilmerna så rör det sig dessutom allt som oftast om riktiga luchadorer som porträtterar sig själva på film parallellt med en karriär i ringen även i verkligheten, medan luchafilmerna om kvinnor låter tvålfagra skådespelerskor spela modellsmala små brottare. Det finns kvinnliga luchadorer, släng i dem i en film istället.

-En film med ett monster blir genast lite mer intressant än en film utan. En film med ett monster och en maskerad wrestlare är helt briljant.

-Den sista slutklämmen med den fruktansvärt otäcka musen (nej) och en hysterisk Mujer Murcielago som skrikande klamrar sig fast vi sina skrockande manliga vänner drog ner filmen ordentligt och kändes väldigt onödig. Det hade heller aldrig hintats om att hon skulle ha några direkta fobier för möss eller någonting annat heller, för den delen, så hela gaget kom från ingenstans och skulle därmed lika gärna kunnat klippas in med lika stor brist på elegans i vilken film som helst med en kvinnlig hjälte. Dåligt.

-Paralleller till Batman: Mujer Murcielago beskrevs i filmen som en förmögen kvinna som var bäst på i princip allting och hennes nemesis i filmen råkade förvandlas till en oavsiktlig Two-Face. Vid ett ytterst fåtal tillfällen använde hon sig av gadgets (som förvisso påminde mer om James Bonds grejer än om Batmans). Hennes dräkter, både i och utanför ringen var uppenbart hämtade ifrån Batman.

-Robin

El Cubano de Ronneby

I dagens blogg vill jag presentera lite glada nyheter som knyter an till min rant för någon vecka sedan om det sorgliga kulturutbudet i Sverige. I ett land präglat av deckare på tv, deckare i bokhyllan och deckare i inte allt för flådiga produktioner på bioduken (läs mellan reklamavbrotten och nyheterna valfri söndagskväll på TV4) så har en tapper eldsjäl ifrån Ronneby axlat mantel och máscara och begett sig ut på den ädla lucha-filmens smala och farofyllda väg.

Bilden ogenerat stulen ifrån filmens logg-blogg.

En filmaficionado vid namn Daniel Lenneér håller just i detta nu på att blåsa liv i en genre som dessvärre fört en tynande tillvaro sedan 70-talet med bara enstaka Nacho Libre- och Mil Máscaras-rullar med flera år emellan sig som enda lilla tecken på liv. (Det ryktas för övrigt att en ny Mil Máscaras-film också är i faggorna, men det är en helt annan historia.)

Från vad jag snappat upp på filmens hemsida så rör det sig om en hårt greenscreenad kortfilm med luchadoren El Cubano i huvudrollen. Den modiga hjälten verkar vara på god väg att få tampas mot både det ena och det andra inom varulvs- och mumiefacket, och av de bilder jag sett ifrån filmen så ser den ut att kunna bli riktigt underhållande.

Ännu en tjuvad bild och med lite tur en fingervisning om vad vi kommer att få se i El Cubano!

Jag ser med spänd förväntan fram emot El Cubano Contra La Mansión De La Muerte och håller tummarna för att över huvud taget få chansen att se den!

Vill man veta allt som står att finna om denna filmpärla-in-the-making så kan man kolla här:
-Generellt om filmen plus lite smakprovsbilder.
-Filmens loggbok som uppdateras allt eftersom projektet tar form.

Hatten av till dig, herr Lenneér, och lycka till!

-Robin

King Kong Karhula invaderar!

Förra galan på Wrestlingpalatset invaderades Malmö av de tuffaste wrestlarna Fight Club Finland kunde uppbåda. I en av matcherna, en gauntlet, ställdes el enmascarado sueco El Styggelse, Virus from hell och rosenrasande Harley Rage emot den finske mästaren King Kong Karhula.

Här kan man se hur det gick för våra tappra hjältar när de försökte försvara Sveriges ära emot de angripande horderna ifrån öst!

Kan knappt bärga mig till nästa omgång den 26:e oktober, wrestling är asgrymt! https://www.facebook.com/events/339749072829269/

(Ett stort jättetack till Emelie för hur mycket hjälp som helst på den här bilden!)