Serier i oktober

Lånade lite serier på bibblan (god bless Malmö stadsbiblioteks serieavdelning, alltså! ♥) för en månad sedan och här är några korta omdömen:

Astrid: Vulkanmånens kult av Kim W Andersson

Härligt att se att svenskar kan producera något annat än deppiga, svartvita, självbiografiska serier! Inte för att jag har något emot sådana, men det är kul med variation och ett tag kändes det som att det nästan var det enda som vårt lilla land erbjöd. Nu har det dock poppat upp duktiga tecknare både här och var och mångfalden ökar - toppen! Jag är egentligen inget jättefan av någonting alls som jag misstänker att Kim W inspirerats av i sitt arbete med Astrid, men jag gillade ändå boken väldigt mycket och kommer garanterat att läsa uppföljaren, när den nu kommer. Serien är färglagd med själ och hjärta och berättelsen är spännande om än inte extremt unik. Det enda jag inte gillar är att särskilt huvudpersonen har alldeles för mycket saliv som skvätter runt i nästan varje ruta hon är med i. Onödigt och lite äckligt, tycker jag personligen. Och så tycker jag att karaktärerna säger varandras namn lite för ofta för min smak. I övrigt: tummen upp!

___________________________________________

Sätt att se av Niklas Asker

Ännu en inhemsk serie. Jag har för mig att den här fick en hel del uppmärksamhet av det positiva slaget när den kom ut för ett antal år sedan, så jag har sett fram emot att läsa den. Kanske är det därför som jag blev ganska besviken. Serien är väldigt clean och välgjord, men det är uppenbart att referensfoton använts hårt och skoningslöst och ärligt talat förstod jag nog inte handlingen helt och hållet. Kanske är det bara jag som är dum i huvudet (mycket möjligt), men efter att ha kollat runt lite på Goodreads så ser jag att det i alla fall inte bara är jag som blivit förvirrad av plotten. Det är också lite kul att den manliga huvudpersonen ser ut exakt som författaren själv. Rolig bonusinfo: I en amerikansk indiefilm som heter The Brass Teapot som jag råkade se av ett helt annat skäl bär en av rollfigurerna en t-shirt med denna series omslagsbild tryckt över bröstet! Sedan jag såg det har jag undrat om de ansvariga för filmens garderob 1) var sponsrade av Top Shelf för att skapa buzz om serien, eller 2) bara gick till en second hand-butik och plockade upp något de tyckte såg lite lagom indie ut och råkade få tag på en gammal promo-tröja för den här serien. Vet Asker om att hans serie är med i filmen? I guess I'll never know...

___________________________________________

Good Dog av Graham Chaffee

Detta är lustigt nog inte första gången jag recenserar en seriebok berättad ur hundars perspektiv på den här bloggen. Förra gången var 2014 då jag läste Mush! Sled Dogs with Issues, och det kändes då som en hyfsat unik vinkel på en serie, men... tydligen inte! ^^ Good Dog handlar i alla fall om Ivan, en herrelös hund som letar efter någonstans där han passar in. Han rör sig genom staden han bor i och stöter på diverse situationer som får honom att undra vad som egentligen är bäst, om man ska ha en husse/matte, bara vara fri och ensam, eller kanske samarbeta med andra herrelösa hundar i en flock? Boken ger inget jättebestämt svar men är god underhållning så länge den varar. Tecknarstilen är inte den roligaste jag sett (och omslaget är extremt missvisande) men allting är kompetent utfört och berättelsen stannade i vart fall med mig några dagar efteråt. Dock tyckte jag nog lite bättre om Mush!, kanske för att den var längre och jag föredrar långa serier.

___________________________________________

 Patience av Daniel Clowes

Den här gillade jag. :) Jag har inte läst jättemycket av Clowes förut (bara Ghost World) så jag vet inte riktigt hur han brukar berätta, men den här boken tycks vara tecknad i en avsiktligt gammaldags serietidningsstil med gräll färgläggning och väldigt mycket berättande textrutor som ackompanjerar bilderna. Det i sig är inte en favorit hos mig, men allting är konsekvent och stiligt utfört och jag gillade berättelsen så pass mycket att den ändå höjer sig över utseendet på allt. Det hela är en förmodligen ganska generisk tidsresehistoria, men den höll uppe mitt intresse hela vägen och jag rekommenderade den till mina kompisar så snart jag hade läst ut den, så det säger väl något. Det är lätt att känna med karaktärerna och serien är så pass lång att man verkligen hinner börja bry sig, något som jag annars kan ha problem med när berättelser är för korta. Läsvärd!

___________________________________________

-Emelie

Kultur konsumerad under helgen

Tjolahej! På fredagskvällen kollade vi klart på säsong 6 av Mad Men, så nu är det snart dags att börja titta på seriens allra sista säsong i realtid - gulp! Planerar att skriva ett mer seriöst och omfattande inlägg om Mad Men när vi sett färdigt på allt, så jag lämnar det därhän tills vidare.

På lördagen tittade vi på Spike Jonzes Her, en film som jag trodde skulle vara väldigt förutsägbar men som visade sig inte vara det. Vi blev alla tre ganska tagna av denna väldigt vackra och trovärdiga lilla scifi-film som hade mycket att säga om kärlek och väckte många frågor. Jag fattar inte varför Joaquin Phoenix inte gör fler filmer, då han ju är så bra (och snygg att se på, även om hans mustasch och märkligt skurna brallor i den här rullen kanske inte var så smickrande). Jag blev dock väldigt irriterad när jag gick in på Imdb och läste om filmen efter att vi sett den, och såg någon jöns vädra åsikten att en man omöjligt skulle kunna bli kär i någon som han inte kunde ta på, så filmen skulle funka sååå mycket bättre om man bytte kön på huvudkaraktärerna. Vilket jäkla skitsnack! Bara för att den personen inte kan föreställa sig att få något mentalt utbyte av en kvinna betyder det inte att "män" inte kan det - det är liksom omöjligt för sådana personer att över huvud taget tänka sig att det finns killar som inte resonerar som dem själva. Grrr för sådana sunkiga och begränsande åsikter! Nåväl: bra film, möjligen aningen långsam för min smak, men ändå jättebra.

På söndagen tittade jag och Robin på första avsnittet av Jane Campions miniserie Top of the Lake och jag blev tagen direkt - hoppas att det fortsätter lika bra i de återstående sex avsnitten! Allting - från det tjusiga stiliserade introt till den obehagliga återkopplingen till 12-åriga Tuis utrivna papperslapp i slutet - var hur snyggt som helst med utmärkt skådespeleri och en spännande, otäck stämning som låg som en dimma över alltihop. Jag blev så provocerad av den lilla ortens osympatiske, självutnämnde patriark att jag drömde halva natten att jag slog honom upprepade gånger i ansiktet med en linjal (?). Det var även kul att se så många kvinnoroller. Det som är så illa med den allmänna representation av kvinnor i film och TV är att den enda token girl-rollen som brukar få finnas med alltid får representera alla kvinnor, och först när många fler kvinnor finns med får de representera sig själv och endast sig själva, som sig bör. Så mer sådant, tack! :) Fem apor tills vidare, med reservation för att det kanske blir skitdåligt redan i nästa avsnitt - vad vet jag?

På söndagskvällen kände jag för lite spänning och action och lyckades övertala de båda herrarna om att vi skulle se Taken med Liam Neeson. Jag känner en viss stolthet över att jag är väldigt öppen när det gäller film - jag kan tänka mig att se det mesta ur de flesta genrer, så länge det finns någon form av kvalitetsgaranti. Därför väljer jag ofta filmer utifrån omdömena de fått på Imdb, och det brukar sällan slå fel. Förutom den här gången, då! Taken har för närvarande 7,9/10 där och dum som jag var tog jag det som något slags kvalitetsstämpel och förväntade mig svettig, nervpirrande och intelligent action i stil med Bourne. Jag hade fel. Filmen inleds med en expositionsfest utan like, men jag sväljer det och tänker att det nog snart ska repa sig - filmen har ju fått så bra kritik, har den inte det? Sedan kommer det bästa som erbjuds: en riktigt spännande sekvens där Liam Neesons dotter blir kidnappad och han försöker instruera henne om vad hon ska göra medan sekunderna tickar iväg. Den här biten är riktigt bra, och jag tror att filmen nu kommit igång. Men nej, nu går det bara utför.

Härifrån är filmen enbart en pangpanghistoria som går som på räls, för Liam Neeson lyckas med precis allting han företar sig vilket gör att spänningen aldrig får en chans att infinna sig. I en skottlossning där alla skjuter vilt omkring sig blir han aldrig träffad en enda gång, men träffar givetvis alla skurkarna utan problem, trots att han är i gravt numerärt underläge. Till slut blir det nästan skrattretande, vilket står i tandagnisslande kontrast till filmens i grunden väldigt allvarliga tema om trafficking och utnyttjande av unga flickor. Filmens superglättiga slut och totala brist på nedvarvning och realistisk återförening mellan far och dotter (pratade de om vad som hänt på planet, eller? Kommer tjejen få någon typ av behandling efter de extremt traumatiska händelser hon varit med om? Saknar hon sin kompis som blev NERKNARKAD OCH DÖDAD? Ingen vet, men vem bryr sig, för tjejen ska bli popstjärna nu!) gör det hela bara ännu värre. Besvikelse! Två apor för den lilla spänning som ändå fanns och för att man verkligen intensivt ville att Neeson skulle hitta sin dotter igen.

-Emelie

Film! (avd. kreativa rubriker)

Jag har börjat kolla på mycket mer film än vanligt på senare tid, då jag plötsligt insett att jag ju älskar att titta på film och att det inte direkt finns någon bra anledning att inte göra det. :) Det kan ibland kännas lite omotiverat att ta sig tiden att sätta sig helt passivt ner i cirka två timmar och bara glooooo, men nu när jag tillbringat en hel del tid för mig själv så har jag börjat tycka att det är riktigt mysigt att sparka igång en rulle och ensam sitta och njuta av den, som en helt guilt-free godispåse. Jag har alltid tyckt det känts lite jobbigt att välja film för ett större sällskap (dvs fler än en person...) eftersom man kan råka välja en dålig film och då får man stå där med skammen, men tittar man helt ensam försvinner det problemet och man kan fokusera helt på sin egen upplevelse. Så det är min nya hobby just nu!

Jag har t o m registrerat mig på Imdb för att kunna sätta betyg på de filmer jag sett och skapa några sådana där snajdiga listor och grejer. Framför allt har jag börjat uppskatta sajtens "Watchlist"-funktion, som går ut på att man helt enkelt markerar alla filmer man är intresserad av att se så att man inte glömmer bort dem. I skrivande stund har jag 121 filmer på min lista - kommer jag någonsin att komma ifatt den? Eller kommer jag att lägga till nya titlar i samma takt som jag betar av dem, så att siffran förblir någonstans vid 120-strecket för all framtid? Eller kommer siffran rentav att stiga, trots att jag tittar och tittar i en rasande fart? ^^ Den som lever får se (på film).

Här kommer några korta noteringar om filmer jag nyligen sett:

A single man

Oerhört vacker, näst intill perfekt utförd film. Estetiskt fulländad med fantastiskt skådespeleri. Jag har aldrig fattat grejen med att alla kvinnor jämt swoonar över Colin Firth, men efter den här filmen förstår jag det bättre. Scenen där han tar emot dödsbud på telefon var 10/10. Slutet var vackert men kanske inte fullständigt övertygande - utan att spoila så kändes det lite som att han kanske kunde kommit till den insikten tidigare om det nu var allt som krävdes. Men ändå: en superfin film som jag skulle rekommendera till alla.

__________________________________________________

The Croods

Kul datoranimerad familjefilm med stenålderstema och obegriplig svensk titel (seriöst, "Croodarna"? Det går ju inte ens att uttala. Det känns så uppenbart att de som översatt inte förstått vad "Croods" ska betyda...). Den var färgglad och bjöd på ganska många glada skratt, men var väldigt bekymmersam ur ett genusperspektiv och givetvis lika på-minuten-förutsägbar som typ ALLA animerade filmer nuförtiden. Varför måste det vara så? Det är så outsägligt tråkigt. Det enda som var lite annorlunda var en sorglig och oväntad scen mot slutet, som kändes väldigt djärv med tanke på förutsägbarheten och familjetonen i övrigt. Den var riktigt vacker, och medan det stockade sig i halsen tänkte jag förbluffat "Va? Tänker de sluta filmen så här? Det vore ju... otroligt?". Men givetvis fegade de ur och slutade filmen precis som alla andra filmer. :D

__________________________________________________

Burn After Reading

Det här är en sådan där film som är så fullständigt kompetent utförd på alla plan att man inte kan ge den något annat än full pott. Den är snyggt filmad, har bra skådespeleri, en intressant handling, spänning, några genuina överraskningsmoment och bjuder på ett gäng fniss. Men någon liten detalj fattas som man inte riktigt kan sätta fingret på, som gör att man verkligen uppskattar den medan man tittar men kanske inte direkt tar den till sitt hjärta för all framtid. Jag vet inte riktigt vad det är i den här filmen, för den är riktigt bra. Kanske är det att ingen av karaktärerna är riktigt sympatisk, så man kan inte direkt relatera till någon. Men det betyder inte att man inte kan ha en rejält underhållande stund så länge filmen varar.

__________________________________________________

Good Bye Lenin!

Här har vi en tysk film från 2003, och jag måste säga att det alltid är uppfriskande att titta på en film som inte är amerikansk. Om inte annat så får man (förmodligen helt obefogat) känna sig lite finkulturell för en stund. Den här filmen handlar om DDR och jag ska erkänna att jag inte vet mycket om det. Därför var det nog en hel del nyanser i filmen som gick mig förbi, och vissa aspekter förstår man nog bara till fullo om man själv är tysk och levde där på 80-talet, så det kunde bli lite rörigt ibland. Jag lastar dock inte filmen för detta då det troligtvis bara är jag som är clueless. I övrigt var filmen fin, lite rörande och ganska rolig, och så vitt jag förstår var allting stylat till perfektion. BONUS: Eftersom det utspelar sig i Europa får man se en snorre. Wow!

__________________________________________________

Blue Valentine

Den här filmen handlar om ett förhållande som går åt helvete, och jag har velat se den jättelänge då jag läst överallt att den skulle vara sååå bra. Det leder såklart till att man får lite för höga förväntningar, men det betyder inte att den inte var sååå bra, för det var den. Skådespeleriet är utmärkt och allting är väldigt snyggt och trovärdigt. Det enda jag saknade, som gör att filmen inte riktigt kan få full pott av mig, är ett antal scener som hade kunnat visa lite tydligare var exakt det gick snett för paret. Även i befintligt skick kan man luska sig till varför det började gå utför, men något extra "bevis" satt jag och väntade på. Annars var den utmärkt, realistisk och såklart ganska sorglig.

__________________________________________________

Pacific Rim

Eeeh. Jag vet inte vad jag ska tycka om den här. Det går inte att se på den på ett neutralt sätt då Robin peppade som satan för den innan den skulle komma, och sedan blev lite besviken när han väl sett den. Själv har jag ingen relation till kaijus och bryr mig inte, så jag får försöka bedöma den som vilken film som helst. Utseendemässigt har jag inga klagomål; jag tyckte den var snygg och tuff rent estetiskt och effekterna var bra (något jag ofta klagar på annars). Skådespeleriet och vissa av karaktärerna (alla?) var dock skrattretande, så pass att det måste vara avsiktligt campy, och visst, så kan man ju göra. Men frågan är varför? Handlingen var givetvis också förutsägbar till 110%. Jag tror att om man hade sett den här filmen som första film i livet så hade man blivit helt golvad, men eftersom man (jag) är en gammal kärring på 31 trötta år så blir det bara (hyfsat underhållande) skåpmat. Pluspoäng dock för den fina flashbackscenen med tjejen, samt bristen på framtvingad romans. (Betyget ska läsas som en stark tvåa.)

__________________________________________________

Argo

Kompetent utförd och hyfsat spännande politisk agentfilm eskalerar och mynnar ut i den mest nagelbitande och hjärtklappningsframkallande scen jag sett i en film på flera år! När jag väl får min första hjärtattack kommer jag delvis skylla den på denna film och ackumulerad ångest. :) En övertygande attention to detail gör filmen till en mycket fin estetisk upplevelse, och även om filmmakarna givetvis skarvat lite här och där och överdrivit av dramaturgiska skäl, är det verkligen lustigt att tänka sig att det här bisarra händelseförloppet skett på riktigt. BONUS: Min gamla favorit Victor Garber är med i en liten roll och är helt otroligt läcker trots sin ålder på 60+, tosigt hår och bänga glasögon. Inte konstigt att jag var helt besatt av honom för några år sedan. ♥

__________________________________________________

-Emelie