Jack och Liz fortsätter kämpa om Jennas gunst, Kenneth får rösta för första gången i sitt liv och Pete försöker återuppleva hoppet och förväntningarna han kände vid förra valet.
+ Introt är det bästa i hela avsnittet. Liz: "Do you know what this means?!" Tracy: "No! I need a 'Previously on...'!" följt av en halsbrytande, Looney Tunes-aktig jakt genom korridorerna på 30 Rockefeller Plaza. Liz möter Jack och båda försöker spela oskyldiga, men Liz misslyckas förstås: "Going somewhere, Lemon?" "Nothing!" Därefter dyker Danny (!) upp för första gången på två säsonger, varpå Liz snajdigt glider under en glasruta som två tjommar bär runt på, parkour-skuttar upp på en vägg för att inte halka på Lutz utspillda spelkulesamling ("Butterfingers!") och sedan tvekar mellan två olika vägar att springa, båda lika omöjliga. Älskar när serien är så här otroligt cartoony; de gör det så bra. ♥
Efter den här sekvensen går det dock bara utför... men först tänker jag ändå lista vad mer jag gillade med avsnittet.
+ Jenna: "Jacksonville's naming their new airport... sized strip club after me. No bottoms." *flirty*
+ Meningsutbyten såsom dessa:
Jenna: "Maybe I'll ask questions. Maybe you two can take turns arguing."
Liz: "Like... debate?"
Jenna: "Like debarge? I love debarge!"
Liz: "No, Jenna, I said..."
Jack: "I love debarge too, Jenna."
Jenna: "Point Jack."
Jack: "Good God, Lemon, enough with the histrionics!"
Liz: "Herstrionics."
Liz: "Maybe you should let me rub off on you."
Jack: "You wish, you pervert."
+ Aww, stackars Pete, sorgligast av sorgliga. "It's like when you do karaoke and everyone's like: 'That was a really good American Pie, Pete, you knew all the words!' and then you put it on again and everyone leaves because no-one can top it." Hans hysteriska skratt efter att ha pratat med säkerhetsvakten är också älskvärt på sitt eget lilla patetiska sätt. För att inte tala om hur synd det är om honom i slutet av avsnittet när han får träffa Peter Horn.
+ Stone Mountain har tydligen ett historiskt klocktorn som ingen vet vad det räknar ner till. Åh, just det, ja... pastor Gary är tydligen död nu. Länge leve pastor Todd! Och Kenneth får äntligen välja saker. Borgmästare Debbie är dock mer obehaglig än rolig och eremiten i klocktornet... tja, man hör knappt vad han säger. *nynnar stilla på min missed opportunities-låt som jag uppfunnit just nu*
+ "Insincere". Jane Krakowski är bra på dead-pan reaction shots. Och jag är dålig på svenska, apparently.
+ Jack Donaghys fantastiska sluttal som bara består av klyschor och knappt ens det, följt av applåder och röda, vita och blå ballonger som faller från taket... och sedan: "Good God, those are load-bearing balloons! Everyone run for your lives!" XD
+ Tracy läser en tidning som heter Heterosexual Wrestling. Hehehe. Extra roligt eftersom min käre vän Robin är inne på wrestling sedan en tid tillbaka.
+ "I would rather lose with my head held high! ...partly because when I have it down it looks like this."
+ Aww, Lutz. "Yeah... if you need a kiss so bad, why don't you kiss a potato like the rest of us?"
+ När Liz överraskar Tracy vid datorn hävdar han nervöst att han absolut inte tittade på söta kattungar - han tittade på porr! XD Han ser dessutom Jenna Jameson som en kollega. Tracy Jordans okända bakgrund? Det verkar inte särskilt orimligt när man tänker efter.
+ "Well, well, well, well, well, well, well, well... Nope, it's too many wells, let me re-enter."
+ Den avslutande scenen, under eftertexterna, är det näst bästa med avsnittet. Först örnen, och sedan... seriens mest oväntade kyss någonsin? Och musiken? AWESOME. O_O ♥
På många sätt var det här avsnittet verkligen en besvikelse. Som ni kanske minns var jag inte jätteförtjust i förra avsnittet heller, men påpekade ändå att det slutade pampigt och att det skulle bli spännande att se upplösningen i den här episoden. Tja, man får väl ändå säga att det här inte riktigt levde upp till förväntningarna. Istället för storslagna tal inför en månghövdad crabcatchers-publik blev röstfiskandet snarare litet och intimt med enbart Jack och Liz debatterande inför en enväldig Jenna. Gott så, men vi bjöds tyvärr inte på seriens mest glimrande scener i detta avsnitt. Tvärtom märktes det tydligare och tydligare att serien inte är vad den var.
Jag började gilla 30 Rock för att den helt enkelt är bättre än alla andra komedier - den fick mig att skratta mer än någon annan gjort (jag är väldigt kräsen) och var snabb och snärtig med precis rätt dos visuella gags, tajming osv. Därför förväntar man sig mer av den varan när man tittar, för man har blivit bortskämd. Vad man inte förväntar sig är övertydliga, pinsamma skämt vars poänger man kan se komma från mils avstånd. Istället för att som förr snabbt klippa till nästa grej, finns det i det här avsnittet och flera andra den här säsongen en awkward stund precis efter många skämt där man liksom onödigt får se karaktärernas reaktioner på det som sagts... nästan som i en vanlig sitcom. Och jag förväntar mig bättre från den här, det gör jag. :/
Tracys skämt om lata människor är sååå uselt, och "I can't unhear it, I can't unhear it!" är inte heller Kenneths mest briljanta stund. Avsnittet är fullt av groaners, här är några exempel:
- "You sell them out at the drop of a hat." "I've never dropped a hat in my life!"
- Pete säger "for Pete's sake". Småroligt en gång, irriterande on-the-nose två gånger.
- Jennas Twitter-krig med en spambot. Kul idé, lamt utförande.
- Ännu fler skämt om att Mitt Romney är en robot. Yeah, yeah, we get it.
- Ugh, barnskådespelare.
- Anti-Liz-videon är inte så kul som den borde vara heller. Vet inte riktigt varför, men tyvärr. :/
Det får bli en svag trea. Skärp er nu! Ni är ju det bästa som finns när ni är bra. Och tiden rinner ut...
-Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar