E: Eller Conan O'Brien! Oavsett är det någon med kul frisyr.
R: ...och inte Conan, Queen of the Black Coast.
E: Öhöhöhö... höhö. Vi plockade upp den för att Robin är ett gammalt Conan-fan och för att vi tyckte den var ganska snyggt tecknad och lite annorlunda, och det visade sig att första halvan var ritad av Becky Cloonan, EN TJEJ GASP GASP GASP. Hennes stil är lite mer indie än den klassiska amerikanska serietidningsstilen, eller alltså, inte som svensk indie, men som... sådant som jag gillar. Flight. Faith Erin Hicks. Sådant.
R: Conan ser lite grann ut som att han är tecknad av en tjej som är en manganörd...
R: Här är han i alla fall en pretty boy, och allt är jättefint tuschat och färglagt och så.
R: Ja, det är en let-down.
E: Å andra sidan, hade boken enbart varit tecknad på det andra sättet så hade vi ju kanske aldrig ens läst den. De lurade in oss! Det påminner mig om när jag var liten och läste hästtidningar. I Penny fanns det en serie som hette Wendy som var min favorit, och den hade typ två olika tecknare: en som ritade jättefint och en som ritade jättefult. I den snygga såg Wendy ut som en perfekt Barbie. Det var alltid lite oroligt inför varje nummer som kom - kommer det att vara den fula stilen den här gången?
E: Mm. Vad handlar den här boken om då?
R: Den handlar om Conan barbaren som håller på och smiter från staden Messantias poliskår. Han blir misstänkt för att vara en mördare men...
E: Alltså, jag vet ju ingenting om Conan, men han måste väl ha varit en mördare redan från början? Bara inte i just den här staden... Han är ju "barbaren", liksom?
R: Det här utspelar sig när han är ung, så jag vet inte riktigt hur gammal han ska vara. Det är liksom "Åh, hans första kärlek, och hans första första första..." så jag vet inte.
E: Men som sagt, för mig är det här bara En Berättelse Om En Som Heter Conan, för jag har så pass dålig koll.
R: Den här serien är förmodligen rätt trogen Conan, Robert E Howard-style, men Schwarzeneggers Conan var mitt första intryck av Conan så... Han är typ en vilde som inte pratar så mycket. Inte en särskilt djup karaktär, men bra på det sättet som han är. Men i den här så snackar han styltigt och känns mycket mer intetsägande. Det känns som att Conan i filmen har mer personlighet än vad den här skittråkiga Conan har. Det blir lite James Bond över honom: "Hej, jag är bra på allting. Och så är jag trevlig och snygg. Men också cool." Det finns ingenting som utmärker honom.
E: Nu tog du i. Skittråkig?
R: Jamen... Jag blev lite besviken när jag läste originalberättelserna om Conan också.
E: Okej, men du tycker han pratar styltigt i den här serien. Är den här seriens manus taget direkt från Robert E Howard eller skrivet i styltig gammaldags stil av författaren till just den här serien?
R: Nja, det är nog den här författaren, men ändå troget Robert E Howard.
E: Okej, men då är det ju så Conan ska vara, egentligen?
R: Ja, exakt! Och det gör mig lite "meh". Jag tycker inte att Conan ska vara så. Men visst, det är väl lite som de som sa "Buhu, Bram Stoker har stulit Dracula från Twilight! Och han gjorde det helt fel! Alla vet att vampyrer glittrar." Så jag inser att jag inte har något case, men jag tycker så i alla fall.
E: Okej...
R: Ja, den här serien bygger i alla fall på en originalberättelse, men jag tror de har tagit sig en del kreativa friheter istället för att bara rehasha samma gamla grej. Jag har läst andra tolkningar av samma berättelse förut, i serieform dessutom.
E: Va, exakt den här berättelsen?
R: Ja, grundstommen i alla fall. Han träffar den svarta kustens piratdrottning Bêlit...
R: Jo jo, det ska vi. Och jag har inte så bra koll egentligen, men jag känner igen karaktärerna. Men vad tyckte du om Conan?
E: Ja du, han gjorde inget jättestort intryck. Mest är jag impad av att han var väldigt duktig på att slåss. Men ska man få heta Barbaren i efternamn så krävs det ju att man har lite fighting prowess. Nej men... han var stilig, och som sagt så fightades han bra, men det var mycket svårt att sympatisera med en karaktär som dödar hejvilt. Jag förstår att det är en del av hans karaktär att han ska vara sådan, men jag tycker ändå det är svårt att se en figur som dödar ALLA MÄNNISKOR som en hjälte.
R: En som dessutom är dryg och pratar styltigt.
E: Men det känns ju ändå som att det viktigaste i den här boken är deras relatiooooon. Jag kan ju spoila lite eftersom ingen ändå kommer läsa detta: Tyckte inte du också att det hela tiden gick mot att Bêlit skulle svika honom på slutet? Och så gjorde hon inte det! De bara pussades. Slut. Fast sedan stod det ändå "Detta var hans första kärlek", underförstått att de ändå gjorde slut någon gång. Som när man tittar på en dokumentär om något cancersjukt barn eller något, så slutar det ofta fint och hoppfullt. Och sedan så fort dokumentären är slut så kommer det en svart ruta där det står att barnet dog två veckor efter inspelningen. Och man bara... okej? Sad trombone. Så det verkade sluta lyckligt - de fick varandra! Och sedan informationen direkt efteråt: "Äsch, hon var ändå bara hans första kärlek".
R: Under hela seriens gång var det ju en massa visioner om att det skulle gå dåligt, det var någon schaman och så.
E: Och någon ond apa eller något. Och Bêlit var ju genomond också, så det var ju inte så konstigt. Men man trodde kanske det skulle leda någonstans.
R: Sedan måste jag också säga att trots att Becky Cloonan tecknar bra, så tyckte jag de första bilderna av Bêlit var konstiga. Hon såg helt efterbliven ut.
R: Okej.
Sexigt.
E: Men de första bilderna på Bêlit av den andre tecknaren var ju helt fruktansvärda. Hemska. Det blev bättre sedan, men just de första...? Det är så skumt, för det är ju på de första bilderna man presenterar sig, "Hej, så här ritar jag!", så det borde ju vara viktigt att det blir rätt.
R: Mm.
E: Men jag måste säga att när vi kom till scenen där de väl hade sex så var det faktiskt riktigt hett, det var jätteskickligt tecknat. Trots att det bara var ett uppslag så var det rätt intensivt ändå. Kolla den här bilden:
Hon är sådär "Uhh, uhh, du tränger in i mig". Medan han är ju en man så han är mer "GRR GRR JAG HAR SEX PÅ DIG". Ja... ähum. Men jag menar bara att det var väldigt snyggt ritat. Like we were right there with them! Bilden direkt efteråt var ganska fånig dock, Conan ser ut lite som att han tänker: "Jahopp, vad gör vi nu då?".
R: "Har vi några kakor hemma?"
E: "Vanligtvis brukar hjältinnan få en kyss." "En kyss? Det är tjejlarv!" säger Conan. Och så går han ut och sätter sig och snackar lite manligt med en annan man.
R: Ja. Men det var deras relation i alla fall: han trodde att han skulle bli sviken, vi trodde att han skulle bli sviken, men sedan visade det sig att she came through for him...
E: Ja... Alltså, vad hände där egentligen? Hon jagades genom en gränd men var ändå segerviss och skrek att hon var Bêlit och att hon skulle döda alla, men sedan slutade hon likväl som deras fånge. Missade jag ett uppslag?
R: Men var hon fångad på slutet?
E: Ja, det var hon.
R: Det är ju den klassiska tropen om att tjejen måste bli räddad.
E: Ja, det var precis det jag tänkte. Måste det vara så här? MÅSTE DET? Att hon varit så badass fram till dess, men ändå måste räddas på slutet. Det är så otroligt tröttsamt.
R: Ja, och dessutom har hon en hel stab av badass pirater som backar upp henne i alla väder, så varför slutar det med att Conan gör all skillnad? Varför kan Messantias soldater ta ner trettio stycken stora pirater, när de inte klarar av en ensam snubbe?
E: Och vad sägs om detta? Conan är tillfångatagen - helt sönderslagen, helt fördärvad av dödsångest - men så dyker tjejen upp och vill ligga, för de har ju åtta minuter på sig innan vakterna kommer. Och då är det klart att han går med på det, fast han ser helt gråtfärdig ut när han hör förslaget. "Hej, jag vill bonka lite!" Jomen, det är han ju självklart på humör för - han är ju en kille! Öööööhh.
R: Och piraterna måste slå honom en massa, för att det ska verka trovärdigt när de lämnar över honom till Messantias-polisen som en del av en större plan. Och han är på gränsen till att hängas och jätteorolig för att tjejen inte ska dyka upp, och när hon väl dyker upp så tvingas han ändå slåss för sitt liv och hon räknar kallt med att han ska slåss så bra att han köper dem en massa tid. Allt detta, och han går ändå med på sex?
E: Fast han ser i alla fall rätt ledsen ut under tiden.
R: Och bara den grejen, att han har så himla mycket ångest hela tiden. "Han var så ung, han hade aldrig varit så angstig förut..." Det är inte den Conan jag känner.
E: Fast jag vet inte hur han ska vara, så jag tyckte det var överraskande på ett positivt sätt, att han hade sådana tankar. Lite djupare än jag föreställer mig.
R: Men det här då: i de här framtidsvisionerna han har så ser en av bilderna ut att utspela sig på typ 40-talet. Vad är grejen med det? Och jag störde mig på att han hade byxor, byxor som kändes som byxbyxor.
E: Jag fattade inte riktigt grejen med visionerna. Kan du förklara?
R: Um. Alltså, den första Conan-berättelsen någonsin utspelar sig när Conan är gammal och är kung. Hela Conan-grejen är lite sådär att... "He was a reaver, he was a thief, he was a barbarian, he was a pirate, he was a murderer, he was a king..." Så det här är alltså saker som kommer att hända - du kommer att få reda på vad det här handlar om, om du läser 300 nummer av...
E: Okej, men vad är det här? Något monster av något slag?
R: Den är ju nästan lite söt.
E: Mja, kanske inte så att man vill ha den som husdjur direkt. Men hur ska man tolka den? Jag tänkte att den symboliserade döden, svek, något hemskt... men jag vet inte? Serien slutade ju ändå "lyckligt". Den kan ju betyda något helt annat.
R: Den kan ju komma från något framtida äventyr.
E: Litterär analys för idioter.
R: Det står i alla fall att den här boken är del 1-6 av Dark Horse Comics' Monthly Conan the Barbarian Series, så då måste de här vara de absolut första serierna med Conan som kommit ut nu, dvs detta är deras jumping off point.
E: Okej.
R: Jag måste bara säga något om det här: I början så hoppar Conan på ett skepp med några handelsmän. "Åh nej, där kommer en snubbe som jagas av polisen - fort, lägg ut så att den där snubben inte kommer på vårt skepp! Attans, han kom på skeppet, och nu hotar han oss med ett svärd! Vi har inget val, vi måste köra iväg med honom. Fast nu kommer polisen, och nu skjuter de på oss också! Nu hatar polisen oss! Nu kan vi aldrig mer återvända till vårt hem!"
E: Haha! Ja, och sedan vill Conan slåss mot pirater, och så blir alla handelsmännen dödade, och så ska Conan hämnas dem... De hade ju inte ens behövt hamna i den soppan!
R: Nä, Conan sabbar allting!
E: Ja, och det var ytterligare en anledning till att jag tyckte det var svårt att köpa honom som seriens hjälte. Det är väl inte så hjältemodigt att vara barbar, kan man tänka sig.
R: Nä, och det är så värdelöst skrivet också. "De gillade Conan, för han berättade skojiga historier om hur han mördat folk." Okej? Att han tvingat dem från deras hem och att alla dör inom loppet av ett par veckor... äsch.
E: *fnizz*
R: Ja ja. Han blir i alla fall väldigt kär i den här tjejen som har dödat så många människor och är så ruthless och blodtörstig. Och de passar ju väldigt bra ihop. Men det är så svårt att köpa honom som en karaktär för jag förstår inte hans motivering bakom någonting alls.
E: Nä. Men jag måste säga detta: jag kan inte uppmuntra det här med ett par som åker runt och dödar och plundrar en massa, men jag kan uppmuntra det här med ett par som åker runt och har kul tillsammans. Jag tycker det är bra, för det är för lite av det i film, tv, serier etc. Det är så ofta killen som vill dra iväg och hitta på något kul medan tjejen är den tråkiga bromsklossen som bara "Måste du gå ut, kan du inte vara hemma istället?". Här åker de i alla fall ut tillsammans och dödar en massa människor och har kul TILLSAMMANS. Så de verkar ju ha det bra ihop. Synd bara att de är psykopater båda två. Och jag tycker faktiskt att det är välgjort på slutet - det är ju synd om honom när han tror han ska dö - men samtidigt har han ju dödat så ofantligt många människor...
R: Ja, och han har orsakat allting dåligt, t ex för handelsmännen. Han får lite dåligt samvete för att de inte längre kan återvända till sina gamla hemtrakter, så då bestämmer han sig för att döda piraterna och ta över deras skatt och låta handelsmännen tryggt bedriva handel i deras vatten istället... men han genomför ju aldrig det. Han misslyckas med att skydda dem som han lovat att skydda, och inte dödar han piratdrottningen heller.
E: Nej, istället blir han hennes löverboi och blir behandlad som en kung. Låter som en passande belöning.
R: Mm, och det var ingen återknytning till det heller. Vad tycker vi om det här då, att den svarta piratbesättningen ser ut som demoner? Visst att de ska vara skurkar här, och de ser mindre ut som demoner när Conan väl lär känna dem senare, men det ger en lite skum eftersmak. De är alla arga på Conan för att han dödat hälften av dem, men när Bêlit godkänner honom och vill ha honom till pojkvän så blir alla myspysiga vänner med honom istället. "Du slåss bra!"
E: Ja, de är buddy-buddies nu fastän han dödat alla deras kompisar.
R: Och han dödade typ 30 stycken - hur många pirater är det egentligen? Och varför är de så jäkla okej med Conan, hade de inga band alls till sina vänner? Var de bara kollegor?
E: Nej, absolut, det är jätteskumt. Men det berodde väl på att de såg Bêlit som något slags gudinna. Säger hon att Conan är okej, så är han tydligen okej. Som att deras lojalitet mot henne är så mycket starkare än den mot vännerna. Jag vet inte, det är så svårt att känna med och sätta sig in i den typen av resonemang eftersom det är så avlägset att man själv någonsin skulle tänka så. Nåväl. Jag hatar verkligen när Bêlit säger "Make me your queen" till Conan. Ugh! Det är liksom "Hej, jag är superbadass, jag är en gudinna, alla respekterar mig... men duuuu står över mig för du är en häftig kille så du får vara kungen nu, snälla göööör mig till din drottning, någon som står lite under dig. Det är dessutom någonting jag inte kan fixa själv." Som om inte gudinna är supermycket fräckare än drottning.
R: Det finns skeevy saker, och så tänker man att Conan ju skrevs på 30-talet... men det är ju inte 30-tal nu, så hur kommer de undan med en massa saker? Borde inte typ Afroamerikanernas Riksförbund säga ifrån?
E: Det kanske de har gjort? Och ja, det är ju lite sådär att en stor grupp svarta män styrs av den vita kungen och den extreeeeeeemt vita drottningen, som är liksom... det vitaste som finns.
R: Och man kan tycka att, visst, de svarta ser ut som demoner här för att de är antagonister i den här scenen, men Conan slåss även mot vita och de ser inte lika avhumaniserade ut. De ser ut som människor, som individer. Kanske är det tänkt att det är första gången Conan ser svarta människor, och det är därför de ser ut så...?
E: Fast då är vi ju inne på bortförklarings-territorium.
R: Jo.
E: Hur som helst, serien var lite märklig och som jag sagt ca tolv gånger nu så var det svårt att sympatisera med "hjältarna". Men jag måste säga att det var snyggt tecknat, särskilt i fightingscenerna, och särskilt på slutet när han slogs för sitt liv när han skulle hängas. Teckningarna påminde mig lite om Blade of the Immortal. Det här ösiga tecknandet - swish, swosh! - där det bara flyger blod och huvuden och svärdsklingor viner genom luften. Det är ju hemskt, men rent estetiskt är det snyggt.
R: Det var lätt att se vad båda tecknarna hade för förebilder, anime och manga och så. I den första delen ser det ut så som skickliga mangatjejer typ Diana tecknar, och i den andra delen...
E: ...så ser Conan ut som om en kille ritat honom, vilket också stämmer.
R: Man kan se att de båda har inspirerats av japanska grejer fast de har läst olika titlar. Jag tycker att vissa rutor fullkomligen skriker SÅ HÄR SPRINGER MAN I ANIME. Och när han kastar sitt svärd, det kändes väldigt anime.
E: Ja, och så här kan udda mangafigurer se ut, de som inte riktigt följer mallen:
R: Och här är en bild på Bêlit där hon har döda ögon och springer med armarna rakt ut, som i en anime, med ett ansiktsuttryck som en fisk:
E: Jaha, vi har redan pratat alldeles för länge, så... sammanfattningsvis: Svårt att sympatisera med karaktärerna, men visuellt och spänningsmässigt helt okej. Så serien får väl kanske... tre apor??
R: Jag blev inte engagerad på något plan men ville ändå läsa vidare.
E: Haha, ja, exakt.
R: Jag skulle helt klart vilja se mer av Becky Cloonans grejer, i alla fall.
E: Med tanke på hur otroligt ointresserad jag är av Conan så tycker jag ändå att jag hade en... okej... läsupplevelse. Men jag tyckte nog att tjejens rumpa var i bild lite för ofta.
R: It's a full moon tonight.
___________________________
* Jag kollade upp det här efteråt och det visade sig att jag mindes fel - Conans hår är inte så fruktansvärt fult i filmen, tydligen. Jag måste ha tänkt på Thulsa Doom. My bad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar