Grejer från bibblan #1

Med ojämna mellanrum drabbas jag av något slags insikt av typen: "Vänta nu lite! Det finns ju ett hus i den här staden där man kan gå in och hämta hur mycket kul underhållning som helst - gratis!" Fantastiskt, va? Jag kan förstå att det fanns en tid då det kändes som ett lite mossigt förslag - gå till bibblan om du har tråkigt! - men tiderna har förändrats och nu finns det ju mycket mer än gamla dammiga halvfranska band bland hyllorna. Jag vet inte hur det är ute på vischan, men här i Malmö kan man ju sedan flera år tillbaka t o m låna tv-spel på bibblan, så det finns liksom ingen anledning att inte ge stället ett besök då och då - särskilt om det är lite skralt i plånkan, vilket det ofta är i mitt fall.

På senare tid har jag varit där ett par, tre gånger och botaniserat huvudsakligen i min absoluta favoritdel, nämligen serieavdelningen. Malmö stadsbibliotek har en riktigt fin seriehörna, det måste man ge dem. Den är givetvis inte i närheten av det dregelframkallande Serieteket i Stockholm, men om man som jag kommer från en liten håla där serieutbudet bestod av en träback med ett par Yakari-album och en Lucky Luke där varannan sida saknades, så är Malmös serieavdelning i toppklass. Jag älskar att köpa fina serieböcker och ha i min lilla men utsökta seriehylla hemma, men i och med att ekonomin (och utrymmet) inte riktigt tillåter just nu så har jag för avsikt att låna hem en hel del serier den närmaste tiden. Och berätta om dem här, till världens stora glädje!

Den senaste serien jag läste var den här:

Jag vet egentligen inte ens varför jag plockade upp den, för tecknarstilen är inte direkt i min smak, och innehållet verkade lite silly av omslaget att döma, men när jag såg att den var utgiven av First Second, vars böcker jag brukar gilla, bestämde jag mig för att ge den en chans. Jag blev faktiskt positivt överraskad.

Mush! Sled Dogs With Issues handlar om de inbördes intrigerna bland ett gäng slädhundar och deras ägare. De bråkar, filosoferar och försöker ragga upp varann - ungefär som människor, med andra ord. Det jag tyckte var seriens största styrka var att livet som slädhund var väldigt trovärdigt skildrat - så pass att jag vid flera tillfällen tänkte "Vad kul att få höra om livet som hund från en hunds perspektiv för en gångs skull!". Jag vill att vi stannar upp och begrundar detta tankefel en stund.

...

Okej, var var jag? Jo. Det mesta av berättelsen utspelar sig i den stora hundgården där slädhundarna tillbringar all downtime då de inte är ute och springer som hundspann. De är inte särskilt lyckliga där och mår endast bra när de får springa. Tristessen leder till filosofiska funderingar, gräl och skvaller om varandra och människorna, och det fungerar förvånansvärt bra. Mest ligger de bara på marken och glor, och jag undrade lite grann varför tills jag insåg att det är ju just det hundar gör. Springer de inte runt eller är upptagna med att äta så ligger de ju bara där. :P Alla hundarna gör en massa typiska hundsaker och beter sig hundaktigt, men eftersom vi ser det från deras synvinkel får vi veta varför de gör som de gör, och det stämmer sällan med hur människorna tolkar deras beteenden. Även om det såklart är en människa som skrivit den här berättelsen är det ändå kul att tänka sig att det kan ligga mycket mer bakom en viftande svans eller lekfullt gnabb än vi tror - t ex en prestigefylld kamp på liv och död om vem som ska ha ledarpositionen i hundspannet.

En lite obekväm insikt man får i hundars vardagsliv är den om parning. En av tikarna uppvaktas av flera av hanarna, och hon kan bara lakoniskt svara att det inte är upp till henne om de ska para sig eller inte - det bestämmer chefen, dvs deras husse. Man förstår då också att hon redan haft flera kullar med valpar som givetvis sålts eller lämnats bort. Hur känns det för hundar i verkligheten? Förstår de? Saknar de? Lite obehagligt att föreställa sig.

Jag fick lite grann samma känsla när jag såg Spirit: Hästen från vildmarken för många herrans år sedan, där man fick se världen ur en hästs ögon. Nog för att det är normalt att se både hästar och hundar som en vanlig och naturlig del av det mänskliga samhället, men det är ju egentligen helt sjukt vilket förslavande av andra arter som människan egentligen sysslat med genom tiderna. Obekvämt som sagt, men nyttigt att tänka på.

Hur som helst. Seriens teckningsstil är inte någon jättehöjdare i mina ögon, men den är konsekvent genomförd och avsiktligt krattig, en s k medveten fulstil vilket jag har lärt mig uppskatta. Tecknaren vet liksom vad han gör. (Det är dock lite konstigt att hundarna är så ooootroligt fula, med tanke på hur vackra många slädhundar är i verkligheten. Det är nästan så att jag hade velat se serien tecknas om av typ Jen Wang eller någon.) Trots det så tyckte jag faktiskt att han var ganska dålig på ansiktsuttryck emellanåt - ofta har hundarna helt skumma miner i förhållande till det de säger och reaktionerna som de borde visa. Färgskalan, siduppläggen och scenerna med människorna är dock fina och ingenting jag kan klaga på. I början av varje kapitel har dessutom kapitlets namn vävts in i bakgrunden på ett snajdigt sätt, snyggt!

En annorlunda läsupplevelse som jag klart kan rekommendera, i alla fall om man har lika låga förväntningar som jag hade (vilket man naturligtvis inte har, om man läst den här recensionen först - doh!).

-Emelie