Elva nätter före jul

Så var det åter dags att skåla i glögg och trycka i sig russinsmockade bullar med suspekt kulör! Jag väljer att fira dagen med dessa två ytterst missvisande serietidningsomslag som jag grävt fram, årstiden till ära, ur husets lilla jultidningslåda! 

Först ut är Morbius: the Living Vampire #31. I en julekrans på omslaget utlovas en "Christmas Spectacular!" och även om jag dock får erkänna att jag inte läst serien än så vågar jag, efter noggrant bläddrande i tidningen, påstå att julen lyser med sin totala frånvaro. Den enda tillstymmelsen till jul utgörs av en man på en sjukbrits på första sidan som längst bort i bakgrunden skymtas med en slokande tomteluva käckt på sned, så liten att du missar den om du blinkar. Inga granar, ingen snö och inga skira julgranskulor i skimrande färger.

Ett hyfsat juligt Santa-Slaughter omslag till trots kammar den hem noll i Robjamin Syrsas stora jakt på julstämning. Vän av ordning frågar sig om det faktum att tidningen gavs ut i mars har någonting att göra med den dåliga uppslutningen av tomtenissar och Weise. Läs istället the Lobo Paramilitary Christmas Special (eller titta på filmen)! 

Även the Invincible Iron Man vol.2 #4 lämnar en julesugen pepparkaksgubma hängandes utan så mycket som ett skruttigt barr att hänga i granen. Den här tidningen kom ut i februari och min teori är att omslaget visar hur Tony Stark är i full gång med att packa ner julen, snarare än att han och Jarvis är på g med ringdans och gröt. Tony loungar lite i sin vräkiga villa, en kille som skjuter laser med hela kroppen kommer och muckar gräl, Iron Man spöar honom. Slut.

Där Morbius med lite god vilja mycket väl kan ha utspelat sig någon gång i juletid (den där gubben på första sidan hade ju trots allt någon form av tomteluva på sig) så har Iron Man ingenting alls med julen att göra. Omslaget är på gränsen till att kamma hem dagens seger, men kan lika gärna avfärdas med att vara ett tjugondag Knut-omslag och därmed vara så långt ifrån juligt man kan komma. Vem vill slänga ut granen redan, liksom?

-Robin