Det är Robin Hood jag vill ha!

Har nu sett tredje avsnittet av den sprillans nya tv-serien Arrow och känner att jag i och med episoden jag precis såg börjar värma upp lite mer inför karaktärerna. Jag hörde talas om serien i samma veva som jag kollade på en dokumentär om Real Life Super Heroes, vilket blåste lite nytt liv i superhjältelågorna i mitt bröst. Lite tufft och lite häftigt, trots allt, med folk som på riktigt springer omkring i mer eller mindre rafflande dräkter och gör så gott de kan för att göra gott, så jag kände mig väldigt pepp på att följa en lite mer verklighetsförankrad (dvs fri från superkrafter) maskerad brottsbekämpare och mata på dagdrömmarna om att själv rädda världen i grälla spandex.

Piloten var lite sådär, tv-seriekänslan i produktionen fanns där och värst var flashbackarna till för fem år sedan innan den unge bratmiljardären Oliver Queen axlade sitt koger och kall. Har även lite svårt för att han spelas av ett ungt snygglo - inte riktigt så jag upplevt karaktären i den tecknade serien. Jag sitter hela tiden och hoppas lite för mig själv att han ska skaffa Green Arrows trademarkmustasch och -skägg, men förgäves.

Hjälteskägg och mustasch in action

Andra episoden bjöd på mer av samma sak på så gott som alla plan, vilket dippade lusten att fortsätta följa serien en aning. Green Arrow har ett litet anteckningsblock med en lista över folk som korrumperat hans stad och när episoden fokuserade på ett nytt namn att ta hand om, precis som i piloten, och vår hjälte åter igen tog hem segern såg det ut som att hela serien skulle bli väldigt formelbaserad på ett inte alls särskilt kreativt och engagerande sätt. Något som dock lockade till att se fortsättningen var den mystiska cliffhangern på slutet.

Enter: Deadshot

Beredd på mer färdigblandad action startade jag upp episod tre och den började, inte helt oväntat, med ännu en person ifrån den oändliga listan som skulle ställas inför rätta och yada yada. Men så plötsligt så bryts den tråkiga upprepningen av vad som förväntas hända, och episoden går till historien som den intressantaste hittills (bedrift! ;P). Skoj highlights (spoilers, beware!): Deadshot dyker upp och ställer till med bråk. Kul med en skurk som är tillräckligt stor för att jag ska ha stött på honom förr i seriernas förtrollade värld. Framför allt var det kul att se honom i den absolut första scenen han var med. Jag hoppas han återkommer, och jag hoppas även att de tar in fler kändisskurkar och ser till att pusha ribban för hur troget de kan porträttera dem utifrån att det här är en sådan där realistisk take på superhjältar. En annan höjdpunkt var att se Black Canary fightas - hoppas, hoppas att det blir något mer av henne i framtiden, och att hon också får dra på sig en schysst dräkt och rädda stan. Jag kände även att jag brydde mig mycket mer om karaktärerna i den här episoden, så ett par episoder till blir det allt!

Jag kan bli väldigt trött av tanken på Spider-man, hur det bara är han hela tiden i tidningsställen. Spider-man, Spider-man, Spider-man, aldrig några andra hjältar. Väggkryparen har till och med två tidningar i vårt serietidningsfattiga land! Jag uppskattar därmed att någon, i alla fall här omkring, lite mer obskyr men ändå ordentligt ikonisk hjälte får en stund i rampljuset. Hoppas nu att serien fortsätter att fånga mitt intresse som episod tre gjorde och att vi får se många fler gästande superskurkar framöver.

-Robin