Jack bestämmer sig för att ta sig (och New York) till en högre nivå, Liz bestämmer sig för att sjunka till en lägre nivå (sin lägsta någonsin?) och Jenna och Paul börjar med en ny kinky sexgrej: "normaling".
+ Jag skrattade gott åt Annie-referensen; först åt den som den var, och sedan av att den följdes av "Say, where does a young prostitute get started in this town?". ^^
+ Liz nyser i armvecket och det bildar Jesus ansikte = ♥
+ Liz säger att hon, som alltid, ställer upp och hjälper till, och som en sidenote, så är det verkligen sant. Hon ställer alltid upp för folk och det känns som att hon i princip aldrig får något för det. Vardagshjälte! Men jag vet inte om det här borde ligga i pluskategorin egentligen...
+ Liz försöker krama lampan = mycket fin fysisk komedi. I lol'd. Likaså älskar jag självklarheten med vilken Donaghy säger att man inte kan ha frack-manschettknappar till vilken kostym som helst utan att se ut som en idiot. Det visste ni väl?
+ Liz snyter ut något som kanske är hjärna. "Hopefully it's not an important parg of my blern."
+ Steve Buscemi är tillbaka som lågbudgetprivatdetektiven Len, en av mina favoritkaraktärer. Hans undercover-jobb i det här avsnittet är lika briljant som vanligt. ^^
+ Jenna och Paul upptäcker till sin förskräckelse att de somnat istället för att ha sex, men går in i förnekelse och uppfinner en ny fetisch, "normaling", istället för att acceptera att de börjar bli ett stadgat par. Roligast är deras besök på en heminredningsbutik ("We'll shop for home necessities... in front of everybody." och "How many times have you climaxed?" "Zero.") och Jennas totala, skrikande panik när Pete vill bjuda hem henne till sig själv och sin fru på Scattergories-kväll.
"Scattergooooriiieeees..."
+ Det är sympatiskt att Tracy för en gångs skull är hjälpsam och stöttande.
+ Det är svårt att peka ut någon specifik scen som är skitrolig, utan det som verkligen säljer in det här avsnittet för mig är mest konceptet under hela episoden som slutligen leder fram till en fantastisk uppgörelse på ett hustak (typ...) mellan Liz, som gått så långt i sin galenskap att hon blivit en kopia av Jokern, och Jack, som gått så långt i sin rättrådighet att han blivit en kopia av Bruce Wayne. Det är episkt, helt enkelt. Fy fanken vad jag skrattade när kameran filmade nerifrån och upp på en gargoyle i nattmörker och det visade sig att Donaghy satt ovanför och grubblande tittade ut över
+ Det är ingen hemlighet att jag är sjukt lättpåverkad av pampighet, stråkar och liknande, så därför kan jag inte låta bli att rysa av välbehag när Jenna kysser Paul adjö, han springer iväg med bar rumpstump och hon säger sin slutmonolog, trots att det bara är larv. Jag är patetisk, jag vet. OBS! Patetisk betyder egentligen "starkt känslosam" och ansågs förr vara mer positivt laddat. Så det så. ...okej, för att förstärka patetiken ytterligare så fick jag just gåshud bara av att tänka på stråkarna och hennes monolog. What's wrong with me? ;_;
+ Bästa scenen i avsnittet har jag sparat till sist, och har dock inget med Batman att göra. Det är Kenneth som kommer in med några shoppingkassar till Donaghy och visar vad han köpt åt honom. "Fresh undershirts from Vattené, 18-year old scotch for your bar, aaand just for fun... *håller upp en rad färgglada kondomer och ser superglad ut* ...I also got you these goofy waterballoons my mom's friend Ron used to always send me out to buy." Sedan, när han går ut ur rummet, stannar han upp och säger, med gravallvarlig min och ett sällan skådat inre mörker: I know they're condoms. OMFG. Jag vrålskrattade i ren chock och har nog spolat tillbaka och kollat på den scenen åttio gånger vid det här laget. Hur han levererar repliken... jag finner inga ord! Stackars fina, älskade Kenneth - hur mycket mörker ryms inom dig? <:( ♥ Det kan ha varit det här ögonblicket som gjorde att jag började crusha hårt på honom.
- Inget direkt negativt. Kanske innehöll avsnittet lite för liten mängd Kenneth!
-Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar