"Oh, I'll leave the thinking to other religions."

Imorgon sänds alltså sista avsnittet någonsin av tv-serien 30 Rock, som under det senaste året seglat upp på delad förstaplats i den åtråvärda tävlingen "Vem vill bli Emelies absoluta favoritshow?" (den andra vinnaren är Alias, men de är så vitt skilda som fenomen att de lugnt kan stå där tillsammans på prispallen utan att slåss). Imorgon är det slut, över, finito för gott (eller vågar man hoppas på en långfilm om sisådär 10 år?), och det är med sorg i hjärtat jag tvingas ta farväl av mina nya bästa kompisar. Å andra sidan kommer dvd:erna alltid finnas kvar, så jag kommer nog titta på serien ett bra tag till framöver ändå, särskilt som min kärlek till Andromakennethamblesorten Parcell inte visar några tecken på att mattas av ännu.

Jag känner mig väldigt peppad inför morgondagens final, men också lite nervös, för slutet på förra avsnittet var så fint att jag undrar hur de ska kunna toppa det. Dessutom är jag lite orolig att de fuckar upp det på något sätt (särskilt Kenneths story arc, som ni förstår). Men, men.

På många andra ställen på nätet håller folk på att skriva sina mer eller mindre välformulerade dödsrunor om hur mycket serien och Tina Fey betytt för dem, men jag vet inte hur bra jag skulle göra det, så jag tror jag går på det roliga direkt istället: att lista favoritscener. Håll till godo, och om ni inte gillar listan, skyll på Dale Snitterman.

(Brasklapp: jag har inte sett säsong 1-3 på ett tag eftersom de, till skillnad från 4-7, ligger på bökiga boxar, så listan färgas kanske lite av att jag inte minns de första säsongerna så bra. Men det betyder inte att jag inte tycker att de är helt fantastiska.)

När Liz ger sig själv peppande råd i spegeln inför möten med folk hon inte känner så bra: "Stop sweating, you idiot! What is wrong with you, you STUPID BITCH?!"

När Kenneth börjar knarka kaffe i säsong 2 och gör en massa out of character-grejer som han sedan ångrar, vilket leder till den helt underbara Midnight Train to Georgia-scenen.

Amadeus-parodin i säsong 2. Tv-perfektion. ♥

När Liz försöker få Floyd att ångra att han lämnade henne och därför helt "naturligt" råkar stå i en skitsnygg klänning med stylat hår och vindmaskin just när han dyker upp. Dock kan hon inte förhindra följande replikskifte:

Floyd: Can I take you out to dinner? Maybe we
could hit that barbecue place you puked at.
Liz: You'll have to be more specific.

När Tracy, Jenna OCH Pete har erotiska mardrömmar om Kenneth i säsong 4. Rawr...

Det oväntat vackra och stämningsfulla avslutningsmontaget till America's Kidz Got Singing-versionen av "The camptown races" i första avsnittet av säsong 6. Det ger mig värsta klumpen i halsen varje gång.

 Jack fixar en stödgala för en olycka som ännu inte hänt, och Jenna sjunger med inlevelse en sång som ska passa på alla tänkbara scenarion när olyckan väl sker: "And help the people the thing that happened happened to..."

 Liz låtsas vara en jamaicansk tandsköterska när hon ringer upp sin "future husband" i avsnittet med samma namn:

Liz: This is Nurse Jamakaiah from Dr. Kaplan's office. So
here's da ting. You need to come in today so the doctor can
check dem teeth, mon.
Wesley: Oh, is there something wrong? My check-up isn't for
another week.
Liz: He tinks dat toot might have some bad mojo in it, ja see.
Might you be available to come in around 1:30, me lad?
Kenneth: You're going Irish!
Wesley: Okay, 1:30's fine.
Liz: Cool runnings, mon. Bobsled.

Jennas "sorgliga" montage när hon sörjer att hennes gamla stalker inte stalkar henne längre. I will remember youuuuu...

Med "I know they're condoms", "What's cocaine like?" och hela "I lie to myself"-monologen visade Kenneth definitivt sina mörkare sidor i säsong 6 och jag älskade varje sekund av det. (Utom möjligen Doris-grejen. Mörk, ja tack. Elak, nej tack.)

 Kenneth och Cerie går på husvisning hemma hos Nancy i Boston och presenterar sig som paret Silas och Moronica Merrymount-Peppercorn. "My wife and I have disparate levels of attractiveness, because I am a successful inventor."

Och slutligen: sista Jack och Kenneth-scenen i förra avsnittet (duh!). Fy fan, jag fulbölade som sagt och gör det fortfarande bara jag tänker på det. Den där TOTALA glädjen, åh!

_________________________________

Tack till alla som varit involverade i serien. I will remember youuuuu... ♥ ♥ ♥

-Emelie