"Launch a Colour Revolution" står det på baksidan av Wii-spelet The Blob och trots att jag raskt avfärdade det som låtsaspampigt snömos ihopklurat av någon uttråkad copywriter, visade det sig att formuleringen var en helt bokstavlig sanning: man är verkligen med och startar en färgrevolution av sällan skådat slag. Inte bara genom att man får måla hela världen, lilla mamma en hel stad och skvätta rött, blått, gult, grönt, orange, lila och brunt på träd, byggnader och fordon som blivit dränerade på glada färger, men också för att man är en del av en underjordisk motståndsrörelse som inte räds att sätta sig upp emot det onda företaget INKT som förvandlat staden till en tråkigt vit och grå plats och inte skyr några medel för att behålla status quo.
De Blob är ett mycket underhållande spel. Man spelar som "Blob" och studsar sig fram genom de olika stadsdelarna och samlar färg genom att rulla över olika färgbehållare, för att sedan fortsätta över väggar och hustak tills kvarter efter kvarter strålar i regnbågens alla nyanser. På färden tar man sig an olika uppdrag från motståndsrörelsen, och samlar på så vis poäng som sedan leder till att låsta portar öppnas osv. Det är mycket tillfredsställande att se hur en hel byggnad täcks av färg som snabbt sprider sig från den lilla yta som man just snuddat vid, och staden i sig är härligt designad med en robust cartoonighet som för mina tankar till Ratchet & Clank-spelen. Musiken är bra och passande, uppdragen är ofta roliga och av varierande utmaningsgrad och filmsekvenserna mellan banorna är charmiga på riktigt. Jag uppskattar dessutom verkligen den känsla av frihet man får när man studsar runt och ser sig omkring - staden känns oändlig och luftig och det är något jag saknar i många andra spel. Ett annat plus är att man kan falla från hur höga höjder som helst utan att skadas... kanske mest pga att man är en blobb. (Jag begär inte samma sak av Lara Croft.)
Det finns dock några saker som drar ner betyget, och jag undrar verkligen hur de som gjorde spelet lyckades skapa en så pass bra produkt och ändå missa några fatala problem. Det största och det som retar mig mest är att man inte kan spara. Ja, ni läste rätt. Det är sent 00-tal och alla spel har kontrollstationer, auto-save och sparställen runt varje hörn... men nej, skaparna av De Blob tyckte uppenbarligen att en sparfunktion, det är onödigt bjäfs som de inte vill befatta sig med. Såååå man kan bara spara mellan de olika banorna, och banorna är långa.
Detta, i kombination med spelets andra problem - det finns ingen stadskarta, bara en liten kompass som förvisso är hyfsad - gör att man ibland, när man äntligen har lyckats hitta utgången i virrvarret av bostadshus, båtar och fängelser, avslutar banan så fort man kan i rädsla för att behöva göra om hela banan om man inte omedelbart sparar (och det vill man ju inte riskera - att tvingas spela om och spela om in absurdum är ett säkert sätt att få åtminstone mig att tröttna på ett spel).
So far so good, eller vad? De procent av staden man inte hann färglägga eller de utmaningar man inte hann göra, dem kan man väl gå tillbaka och fixa till senare, eller? Men se nehej, det går inte heller, för om du försöker återvända till en bana senare så nollställs allting, hela banan är grå igen du har ytterligare några timmars intensivt spelande framför dig om du vill kunna spara ett eventuellt bättre resultat. DUMT! Hur tänkte de när de bestämde sig för den lösningen?
Två andra mindre klagomål är 1) att uppdragen ibland känns lite repetitiva, ja, hela spelet är faktiskt same-same för det mesta, även om det såklart blir svårare ju längre man kommer (men allt är så charmigt, och att hoppa runt och måla är så kul att jag inte riktigt kan klandra dem för det) och 2) att jag vid två tillfällen har lyckats fastna på ett ställe och tvingats sitta och vänta ut speltiden på +10 minuter enkom för att jag inte vill förlora min progress genom att starta om banan, och det inte finns någon självdestruktionsknapp - se på Lemmings (1991!) och lär, spelmakare! I övrigt är De Blob dock en riktigt trevlig spelupplevelse.
Om någon som läser detta lite till äventyrs skulle känna för att testa spelet så har jag faktiskt sett det finnas på en del bibliotek (kanske på grund av dess barnvänliga, färgglada, hyfsat våldsbefriade karaktär?), så det är inte omöjligt att det går att komma över det utan att betala en spänn! Varning dock för en spirande och snabbt eskalerande undermedveten längtan efter att få ge sig ut på byn på en sådan här:
Innan jag avslutar den här recensionen ska jag kanske upplysa om att jag inte spelat klart hela spelet än, men hittills så är det som sagt ett mycket kul spel. Kanske går det utför under de sista banorna och blir helt vansinnigt dåligt, men då får jag väl uppdatera det här inlägget i så fall...
Fyra apor!
-Emelie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar