I helgen var vi i Köpenhamn på en liten tripp som varit planerad sedan julafton förra året.
För ett tag sedan satte de upp Disneys Ringaren i Notre Dame (Klokkeren fra Notre Dame) som musikal på en dansk, välrenommerad teater i Fredericia, och jag som bara precis vrålälskar Ringaren var mycket irriterad över att denna teater låg alldeles för långt bort för mig. Det är svårt att förklara men jag är alltså någon form av extremt superfan och har varit det i 21 år, så jag tyckte det var ganska orättvist att jag, som enligt all logik borde få se denna musikal, inte skulle få det. Dock så skedde någon form av mirakel och Fredericia-teatern bestämde sig ett tag senare för att även sätta upp sin kritikerrosade musikaluppsättning i den danska huvudstaden, och GUESS WHAT JAG BOR I MALMÖ!! Så vi bestämde oss för att nu jäklar skulle vi åka på dansk musikal, och i julas fick vi biljetterna. Nu, 7 månader senare, var det äntligen dags för oss att åka. Pust! Den som väntar på något gott etc, osv, m.m.
Vi åkte över till Köpenhamn i god tid för att strosa runt lite grann och glo i affärer och hinna äta innan föreställningen, och som vanligt gick vi till Köpenhamns bästa ställen: seriebutikerna Fantask och Faraos Cigarer. Vi brukar alltid tillbringa ett par timmar där då dessa affärer är som himlen på jorden för seriefantaster, och så gjorde vi även denna gång. Jag gick runt och hyperventilerade och skrev ner en superlång lista på intressanta titlar att kolla upp inför framtida födelsedagar och julaftnar, och dagens l00t blev följande:
Yslaires Himmel over Bruxelles 1 & 2 som jag varit nyfiken på i flera år, och även Hugo & Iris 2, som är så vacker att man storknar (allvarligt talat alltså: varenda ruta i den serien är som en tavla). Sedan hittade jag två böcker av Faith Erin Hicks, vars andra böcker jag redan äger, så jag fattar inte varför jag inte hört talas om dessa två tidigare. Jag har sedan vi kommit hem igen hunnit läsa The Nameless City 1 & 2 och jag tyckte att de var riktigt bra. Serien var lite trögstartad och aningen generisk i sitt upplägg, men den blev snart bättre och båda delarna bjöd på fina karaktärsporträtt och riktiga emotionella smockor i slutet. Det ska tydligen bli en trilogi, och jag kommer köpa del tre så fort den kommer ut. Fyra apor!
Tillbaka till Ringaren! Efter att vi ätit en slafsig middag på McDonald's av alla jäkla ställen (det låg närmast, okej?!) så gick vi till Det Kongelige Teater för att göra oss redo för föreställningen. Som namnet antyder var det en mycket vacker teater; ärligt talat tror jag aldrig att jag befunnit mig i en vackrare lokal förut - massor av kristallkronor, pelare, byster och porträtt så långt ögat nådde. Jättefint. Sedan började föreställningen och jag satt spänd som en fiolsträng i tre timmar och bara stirrade på allt. Att musiken skulle vara bra visste vi redan då vi hade lyssnat in oss på det engelska och tyska originalet (it's complicated...) i förväg, så jag var mest där för att se scenlösningarna egentligen, och de levererade verkligen! Mycket fin scenografi, på ett sätt som nog hade varit omöjligt att göra för ett par decennier sedan. Det hela var en härlig blandning av kulisser, rekvisita och datoranimationer som smälte samman på ett finfint sätt.
Jag med svindyrt program som Robin tyckte jag förtjänade.
Han som spelade Quasimodo (AKA min älskling och fantasipojkvän under hela min tonårstid ♥) var utmärkt och även Frollo hade precis rätt look för rollen. I den engelska versionen är det en lite skäggig och överviktig snubbe som spelar Frollo och det tycker jag inte passar alls - han ska ju vara mager, silverhårig och nästan lite feminin i sitt kroppspråk. Quasimodo hade också (märkligt nog!) en del fysiska likheter med den svenska rösten till filmens Quasimodo, dvs Joakim Jennefors, så det var lätt att acceptera honom i rollen.
Handlings- och låtmässigt har de förändrat en hel del från filmen, men det var vi också beredda på. Jag är inte så förtjust i det nya introt, men annars har en del lagts till som gör filmens story ännu bättre, framförallt en låt som heter Wie Aus Stein... förlåt... Made of Stone... förlåt igen... Kold som sten! (Som jag sa så är det lite komplicerat.) Det är verkligen en jäkligt maffig bit som jag anser borde ha funnits med i originalfilmen. Det var kul att få se den ageras ut på scen, äntligen! Andra sångnummer som jag uppskattade var Top of the World/Verden set heroppefra - underbar myslåt med rar koreografi och jättejättefin scenografi med en himmel som liksom öppnades upp framför ögonen på oss - och såklart Frollos klassiska solonummer Hellfire/Helvedes ild, som jag inledningsvis var lite besviken på då jag hade förväntat mig något maffigare, men lo and behold, jag behövde bara vara lite mer tålmodig för precis mot slutet, då jäklar brände det till på mer än ett sätt. ♥♥♥ Detta må låta som om det är en femåring som recenserar, men ändå: Musikaler är bara så himla bäst ibland!
Jag ger musikalupplevelsen fyra av fem apor. Det finns några brister i showen som gör att jag alltid kommer föredra filmversionen, men inga av felen ligger hos Fredericia-teatertruppen, som alla gör fenomenala insatser. De visste inte om att de hade ett superkräset megafan i publiken den kvällen, men de gjorde mig definitivt inte besviken.
-Emelie
Ps. Never forget:
Frollo och Quasi lattjar backstage.
