Idag fyller min största idol Anders Glenmark 62 år, vilket känns lite bisarrt. Jag har varit ett fan av honom sedan jag var 7 år och hörde Hon har blommor i sitt hår första gången. Då var han 37. Sedan köpte min mamma hem LP:n Jag finns här för dig som kom i samma veva, och jag blev helt fast. Jag vet att det inte är så jättekreddigt att vara insnöad på en gammal artist som hade sin formtopp under det tidiga 90-talet och som typ inte gjort ett ljud ifrån sig på cirka 10 år, men jag älskade honom då och kommer fortsätta älska honom tills den dag jag dör. Mina Glenmark-skivor är nästan det enda jag har kvar från barndomen som har följt mig hela vägen in i nutiden och inte fallit bort någonstans på vägen.
Varje gång Anders fyller år tänker jag att jag ska skriva ett ordentligt hyllningsinlägg någon gång, med låttips och listor och gamla bilder och gud vet vad. Men jag tycker aldrig jag har tid, riktigt. Detsamma gäller idag, tyvärr, för jag måste dra på mig skorna och ge mig ut om några minuter. Men någon dag ska jag skriva det. Ni får försöka bärga er. :)
-Emelie