Kosmonaut

Det finns tre problem med att sätta sig och spela ett gammalt datorspel från när man var liten. Jag kan inte vara den ende som tänker på detta:

1. Man vet ibland inte om man spelar för att man verkligen vill spela just det spelet, eller om man bara vill återuppleva en tid och en plats och ett mysigt minne (vilket man oftast misslyckas med).
2. Det känns alltid som att det finns något bättre man borde göra än att stirra på just de här pixlarna i en timme. Ett vuxenvärldens gissel - det är svårt att ha kul när man blir stressad.
3. De gamla spelen är ofta väldigt svåra och man orkar inte längre öva in den fingerfärdighet och minutiösa timing som behövs för att komma någonstans. I och med det går man också miste om den sköna känslan man får av att klara något svårt.

Hur som helst trotsade jag de tre punkterna igår kväll, satte ingång min gamla nittiotalsdator och satte igång Kosmonaut. Jag satte mig att verkligen spela det, såpass mycket att det som fick mig att sluta var hänsyn till grannarna, som säkert blev tokiga av det skärande motorljudet från min rymdsvävare in på natten (det var nästan så att jag blev det).

Kosmonaut är ett litet spel utvecklat av det estniska företaget Bluemoon Interactive (eller INTEX som de hette då) 1990. Det var det första spelet de som de släppte kommersiellt, och det släpptes, såvitt jag kan förstå, bara här i Sverige (av Scandinavian PC Systems) från början. Det är mer känt under namnet Skyroads, för 1993 kom en upphottad version, med bättre grafik och mer variation, som hette just så. Namnet Skyroads finns dessutom kvar i titelbilden i Kosmonaut, vilket får mig att fundera på om det kanske var de svenska utgivarna som döpte om det det något lite mindre tungvrickande för dåtidens barn (det var andra tider).

Spelet går ut på att man styr en liten svävare över en bana som går rakt fram (i 3D!), svävande i rymdens tomhet. Man måste hoppa över hål och blockerande väggar för att nå målet, och vägen består av olikfärgade ytor med olika egenskaper, till exempel får mörkblå ytor svävaren att accelerera automatiskt, mörkbruna dränerar ens hoppförmåga och röda får en att brinna upp. Man har både en bränslemätare och en syremätare som kan ta slut, men de fylls på av olika färgytor.

Vroom vroom

Både jag och mina syskon tyckte om det här spelet när vi var små, för det är väldigt lättillgängligt. Det är superenkelt att fatta vad man ska göra, och dessutom har det humor. Om man kraschar eller trillar ner i ett hål, kommenterar spelet detta - på svenska - med fraser som "Letar du efter kaninhål?, "Försöker du fortfarande köra under banan?" och "Du lär dig visst aldrig!". Det är precis lagom irriterande för att man ska vilja försöka igen.

Omvänd psykologi

Som vuxen inser jag hur brutalt svårt det här spelet är. Det vill inget hellre än att man ska köra in i en vägg så att det kan mässa "...men väggen var hårdare!". Jag har ingen aning om hur många banor det finns, för när man börjar får man välja att starta på bana ett eller ända upp till tio, och när jag var liten kom jag aldrig över bana tretton. Igår nådde jag bana arton efter väldigt många försök, och slog därmed min brors gamla poängrekord från när vi var små. Awesome. Det blev många glädjerop kan jag säga. Det kan ta slut vid bana tjugo eller fortsätta upp till bana femtio för allt jag vet. Utvecklarna själva utlovar fyrtio timmars speltid. Jag har spelat det då och då i snart tjugo år. Hur många timmar blir det?

Kosmonaut är fantasifullt i all sin enkelhet. Jag gillar det med gamla spel. Vem är titelns kosmonaut? Vi ser henom stå bredvid sin svävare på titelbilden, men visiret döljer hens ansikte. Varför ska hen styra över den här livsfarliga banan ute i rymden, med ungefär en minuts syre i tanken? En gritty reboot av idag hade kanske talat om en hårdnackad dystopisk framtidssport där bara den starkaste överlever, men vi får här inga svar. Det är svårt att se de grälla pixlarna och syrliga kommentarerna som något annat än än något roligt och barnsligt spännande, men man får själv fylla i vad det är.

Vem? Varför?

Plocka upp Kosmonaut (en version på engelska) gratis på utvecklarnas hemsida: länk. Där kan du också hitta fullversionen av uppföljaren Skyroads om du vill ha det lite mer fancy. Båda spelen funkar bra att spela i Dosbox, om du inte har en mycket gammal dator stående.

-Mattias