3 oktober 2015

Kvällens Main Event: Wrestlers In Disguise!

Förra helgen hoppade jag in på Skivesset efter ett par veckors starkt robotsug. Jag hoppades lojt och inte helt övertygat på att jag kanske, kanske, kanske kunde hitta något litet strönummer av Transformers att stilla mitt begär med och tog hem jackpotten. Inte nog med att jag hittade en hel bunt med nummer som jag inte redan hade, både gammalt och nytt. Inte heller nog med att Skivesset hade 20% rabatt på allt i butiken. Nej! Dessutom så fann jag just det där numret som jag sedan jag såg omslaget efter en rundtur på det världsomspännande internätet en gång för flera år sedan direkt visste att jag bara måste ha!


Människa mot maskin i århundradets match! Hur häftigt är inte det här omslaget? Och hur ball måste inte då serien i sig vara? 

Denna rafflande wrestlinggala i fyrfärgstryck publicerades ursprungligen i Transformers #55 och är skriven av Bob Budiansky med teckningar av Bob Budiansky och Jim Fern, med Mike Gustovich vid tuschpennan.


Roadhandler, en Autobot från undergruppen Micromasters (ett gäng mindre Transformers som storleksmässigt matchar en människa) gästar Cecilia Santiagos talkshow och efter att ha blivit intervjuad av Santiago utmanas han av kvällens andre talkshowgäst, wrestlaren Jake "the Jackhammer" Jackson.

It's on, y'all!

Efter sitt möte i TV-studion så besöker Roadhandler och hans gäng the Jackhammer på det lokala wrestlinggymmet och efter en kort sparringsession är det bestämt: huvudmatchen på nästa stora wrestlinggala kommer att utgöras av en historisk titelmatch om det interplanetära mästarbältet. Jake Jackson, jordens försvarare mot Roadhandler, den mekaniske människojägaren från planeten Cybertron. Må bäste man/robot vinna!

Wrestlinggymmet, en mytomspunnen plats där magi skapas och dit bara de allra tuffaste tillåts inträde.

En synnerligen brutal piledriver! Don't try this at home!

 Jag hade passat mig för att stöta mig med en robot omgärdad av ett helt
team av kromkrigare från en fjärran värld om jag var Jake Jackson! 

Den stora kvällen kommer och Roadhandler är redo att ta sig an sin utmanare i den fyrkantiga ärans ring. Publiken är extatisk och buanden och hurrarop ekar om varandra i den stora sportarenan!


 "Och i den här ringhörnan, med en matchvikt på 893 kg, ROADHANDLER!"

Klockan ringer, matchen är i full gång och Jake "the Jackhammer" Jackson visar sig vara en värdig motståndare som inte ger sig i första taget...


...även om nöden tvingar honom att ta till lite okonventionella metoder för att försäkra sig om den interplanetära mästartiteln!

Jackhammer Jackson gör skäl för sitt namn! "Undan domarjävel, i wrestling är allting tillåtet!"

Roadhandler sätter hårt mot hårt och har snart pinnat sin slagborrssvingande motståndare och går därmed segrande ur matchen. En ny stjärna är född!

Helt plötsligt drabbas Roadhandler av reversed Popeye-syndrome "I could smoke them arms!" -Hank Hill


Roadhandler påbörjar en kometkarriär, och allt eftersom han lägger fler segrar till sitt namn och lämnar allt fler krossade wrestlingtitaner i sina spår så växer hans fanskara till en solid duo av entusiastiska ungdomar!



Men en wrestlingmästares liv är kantat med faror. Förr eller senare kommer en skrupelfri manager att slänga in sin allra lömskaste heel i leken och rätt vad det är så kan titelbältet vara ett minne blott! Välkomna in Lord Zarak, en utomjording från planeten Nebulos som allierat sig med de onda Decepticons i kampen mot Roadhandler och hans Autobotkamrater!


Lord Zarak är övertygad om att människorna på jorden kommer att inse vilka töntar Autoboterna är om en av hans Decepticons bara kan slå Roadhandler i ringen på bästa möjliga sändningstid, och snart är det transformer mot transformer som toppar wrestling-cardet!


I Autoboternas röda ringhörna: fanfavoriten och den regerande mästaren Roadhandler! Och han möter, i den lila ringhörnan för Decepticonernas räkning, den högtflygande och moraliskt lågstående Storm Cloud! Men någonting är fel! Där han vant sig vid jublande applåder och hemmagjorda kartongskyltar med hans namn på möts nu Roadhandler av tomhet och tystnad. Hans dynamiska fanklubb är försvunnen! 


Den spefulle Zarnak låter Roadhandler veta att Decepticons har tagit hand om hans beundrare och om Roadhandler inte lägger sig i matchen så kommer det att sluta illa för de båda pojkarna! Roadhandler har inget val annat än att låta sig kastas runt som en vante av den brutale Storm Cloud.

Vad är häftigare än en bodyslam? En bodyslam mellan två robotar!


Storm Cloud har Roadhandler på repen. Det ser mörkt ut för vår hjälte. Om han inte reser sig så kommer domaren snart att börja räkna ut honom! Allt tycks förlorat...


Men plötsligt stormar Roadhandlers Autobotkompisar Highjump och Tailspin in på arenan! De har skyddat de båda barnen ifrån Zaraks lömska plan och med ens har Roadhandler fått tillbaka sin kämpaglöd! Han överraskar Storm Cloud med en rak höger i solar plexus och slungar sedan ut Decepticonen ur ringen. Storm Cloud finner sig snabbt och transformerar sig på ett ögonblick till sin flygplansform.


Matchen börjar gå emot sin absoluta zenit och Roadhandler använder sig kreativt av omgivningen genom att fånga in Storm Cloud med ett lasso han skapat utav wrestlingringens topprep. I nästa stund står Roadhandler som segrare då han DDT:at heelen rakt igenom den stålförstärkta ringen. Publiken jublar!


En lättad Roadhandler uppmanas att adressera sin publik efter ännu en seger, men under matchens gång har han kommit till en insikt...


...så länge det finns Decepticons på jorden kommer hans fans aldrig vara trygga ifrån attacker riktade emot dem för att komma åt honom. Där och då tar han ett svårt beslut.



Resolut vänder han ryggen till sina fans och lämnar sin strålande wrestlingkarriär för gott. En era är över och publiken kommer aldrig mer få se denna unika fighter resa sig mot vem helst som vågar utmana honom.

Besvikna burop fyller lokalen. Den interplanetära mästaren har lagt bootsen på hyllan.


Jag är riktigt glad att jag hittade den här lilla guldklimpen. Den var inte ett litterärt mästerverk någonstans men den bjöd på en kort stunds underhållande läsning och fångade, trots en hel massa logiska luckor och konstiga premisser, det fina och storslagna med wrestling. Roadhandler levererar flera stoiska repliker på ett stelt och humorbefriat sätt som känns mycket värdiga en stor no-nonsense-wrestlare, och som tillsammans med den blockiga teckningsstilen och dom enkla färgerna skapar en mysig atmosfär. För vad den är, inom en snäv kategori kretsande kring old-school-serier-om-leksaksrobotar-som-blir-wrestlare så förtjänar den fyra glada små plymapor utav fem! (OBS! Jag fattar själv att serien inte är bra!) Synd att Roadhandlers karriär blev så kort bara, jag hade kunnat tänka mig att se mer av det här i fler nummer. :)


-Robin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar