Portal 2

Som tredje sista människa i världen spelade jag Portal 2 nyligen. Jag vet inte vad jag ska tycka. Det är ett spel med stora problem.

Problemet kan sammanfattas: Portal 1. Det sabla Portal 1. Om det bara inte funnits.

Portal 1 var suggestivt, medan Portal 2 är in your face. Portal 1 var minimalistiskt och sammanhållet som ett väl utlagt pussel, medan Portal 2 är överlastat av detaljer och spretar åt alla håll, som om det var flera spel som limmats ihop. Portal 1 var nytt och ögonöppnande, både till spelmekanik och narrativ, medan Portal 2 tyngs ner av att spelaren redan sitter med minnen från förra spelet. Portal 1 byggde på en tilltagande obehagskänsla, medan Portal 2 spelar upp tramsfaktorn tills den börjar skorra. Varför ska allt vara så finurligt? Varför var ALLA på Aperture Science helt knäppa i huvudet?

Där Portal 1 var klaustrofobiskt och väckte frågor och teorier, springer man i Portal 2 cirklar kring allt som det första spelet var, men svaren som ges känns till slut mest banala. När allt är sagt och gjort, och sluttexterna rullar, är spänningen borta. Luften har pyst ut.

Och dessutom: Portal 2 är en fantastisk åktur som fick mig att skratta, gapa och kippa efter andan. Stämningen ligger mestadels tät, omgivningarna är fina och fantasieggande och det är rätt igenom kul att spela. Så fort det är på väg att bli gammalt så vänds allt på ända och känns intressant igen. Dessutom är musiken mycket bra.

Fyra apor av fem ska Portal 2 ha. God dammit.

-Mattias